Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej,“ svarade den unga flickan, “jag bor på Söder. “
“Efcet är just i min väg!“ utropade Figge, “och jag
hoppas att mamsell Bergfelt tillåter mig att föra er till
er port?“
“Jag tackar så mycket!“ svarade den unga flickan,
“det är icke behagligt att gå ensam så här dags.“
“Jag följer också med, så är det så mycket säkrare,“
sade Nicke, som märkte att han ånyo förlorade terräng*
“Nej, Nicke! det tillåter jag inte!“ svarade Figge med
ömsint ton, “det går inte an! Du är redan en äldre karl
du... och så bor du långt uppe på Ladugårdslandet. Det
visar dessutom ett misstroende mot mig, som jag inte kan
låta passera oanmärkt! Tror inte du att jag skall kunna
beskydda mamsell Bergfelt ensam!“
“Jo gubevars! men ... jag tänkte inte att det skulle
vara riktigt passande... att ett ungt fruntimmer hade bara
en kavaljer!“ inföll Nicke med förtviflans mod.
“Hvarför det! jag tycker det är mycket mera
opassande att hon har två!“ förklarade Figge, “och det kan
inte gerna komma ifråga att mer än en af oss blir den
lycklige! Det beror nu endast på mamsell Bergfelt att välja
den hon sjelf finner lämpligast.u
“Det vore naturligtvis alt för oartigt att bedja herr
Hult gå en sådan krokväg!“ sade den unga flickan, i det
hon steg upp, “och efter herr Bergström bor åt samma
håll, så ...“
Och nu var ångbåten i land. Fassagerarne skyndade
upp så fort de kunde, och bland dem också vår trio. Nicke
var så rasande att han kunde spricka, och förbannade för
första gången i sitt lif sitt öde att vara husegare på
Ladugårdslandet. Men just som de kommo öfver landgången
och upp på bron vid Logårdstrappan, och Figge ämnade
bjuda den unga flickan sin arm, steg ett långt magert
fruntimmer fram till Lotten och sade med temligen skarp
ton i det hon kastade en förvånad blick på de begge
herrarne.
“Hvar i Herrans namn har du varit? Jag har stått
nere vid Wermdö och väntat, och när den kom för en stund
sen så var du inte der... och när jag fick se den här
ångbåten komma, så tänkte jag: jag skall i alla fall se
efter... och så träffar jag dig verkligen! Kommer den här
också från Gustafsberg!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
