- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
272

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Nej, kära tant!“ sade den unga flickan förlägen, “det
är en hel historia... jag skall tala om den på hemvägen!
De här herrarne ha varit så goda och hållit mig
sällskap ... och ...“

“Jaså/‘ svarade det långa fruntimret temligen snäsigt,
“jag tackar så mycket! Kom nu! klockan är half elfva!“
“Om jag får lof, så gör jag damerna sällskap!" sade
Figge artigt bugande.

“Behöfs inte alls!“ svarade det långa fruntimret i
samma ton som förut, “det tar ingen bort oss.“

Och dermed drog hon den unga flickan med sig så
hastigt, att hon knappast hann säga adjö en gång, och
våra begge vänner stodo långnästa qvar.

“Måtte fan ta’ det långa skåpet!“ utbrast slutligen
Figge, i det han stampade i gatan och slog med käppen
i stenarne.

“Kuggad!“ ropade Nicke skrattande, “god natt bror
Figge! Sof sött!“

“Gå för tusan i våld!“ ropade denne ännu mera
förargad; men strax derpå brast han ut i ett gapskratt, och
sade i det han tog Nickes arm och skakade honom så att
hatten höll på att falla af. “Kom, Nicke, nu gå vi in på
Opris! Det der kan man behöfva ett glas punsch på!“
“Ja, du sa ett ord!“ svarade Nicke, och så bar det
af öfver Norrbro, och in i den välkända lokalen.

10.

Nicke vaknade på måndagsmorgonen med en ganska *
försvarlig kopparslagareverkstad i öfra våningen, ty
liba-tionerna på operakällaren hade blifvit temligen grundliga.
När han slog upp ögonen stod gamla Stina vid hans säng
och såg på honom med medlidsamma blickar. Nicke såg
på henne tillbaka med glasartade sådana, och sade ännu till
hälften bekajad af sömnyra:

“Ta mig under armen, mamsell Lotten lilla, — så går
det bättre!“

“Gud trösta mig för unga herrn!“ ropade Stina med
gäll röst, “nu har han varit ute och rumlat igen! Och
hvad är det nu för en juvel han fått tag i?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free