Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jo du Anderson! Och honom har den der lilla
bytingen lyft på rak arm, du!“
“Åh, du är galen! Lyft långa Bolander? Hvad kan
den der lille stackaren ha’ haft for slag otalt med länga
Bolander?"
“Åh det är inte så litet det, precis, för si nu hänger
det så ihop att långa Bolander är far hans," i fall det
annars skulle vara något att tala om.
"Och han har lyft far sin?"
"På rak arm, ja! Ja det kan du ge dig femton svedda
långholmare på! Du ska’ inte tro att den pysen är så
klen som han ser ut, — usch nej! det är en rigtig jätte,
det kan du lita på!"
Och dermed gingo de båda karlarne in på krogen,
under det jag fortsatte min väg neråt gatan, inte så litet
förvånad Öfver hvad jag fått höra. Den lille hade f&tt
ett dugtigt försprång, men litet längre bort höll man på
och brädfodrade ett gammalt ruckel, och som det
naturligtvis var mycket frestande att stanna och se på de begge
timmermännen som med stoiskt lugn slogo i sina spikar,
under det de mellan hvar spik klådde sig bakom öronen
och lade råd om väderleken, sä hann jag snart upp honom.
"Hvad heter du, min lille gosse?" frågade jag, då
han vid ljudet af mina steg vände sig om och betraktade
mig med en forskande blick frän sina vackra, sorgsna ögon.
"Jag heter Axel!" svarade han och lyfte litet på den
skärmlösa mössan.
"Nå, och mera då?" fortfor jag, i det jag lade
handen på hans ljusa hår, som åtminstone inte den dagen
hade sett någon kam.
"Axel Bolander," svarade han, något mera lågmält
än förut.
"Hvar bor du då?" frågade jag vidare.
Han såg först på mig litet misstroget; men när han
varsnade att jag tog åt fickan för att leta efter en slant,
så tycktes han få klart för sig att jag inte ville honom
något illa, och nämde genast gatan och huset der de bodde.
När jag nu tog upp femöret och lade i hans hand, drog
ett gladt smålöje öfver hans bleka ansigte; han nickade
förnöjd åt mig, stoppade slanten i fickan och fortsatte sin
väg litet hastigare än förut, antagligen för att inte komma
för sent till skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
