Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i den liila boden. "Hur var det? Är mannen inte
beskedlig mot dem, är han inte ordentlig och arbetsam ?“
“Åhjo, kära herre! Nu går det väl an... Men si en
tid var han en så faslig svirare, så... och hade då inte
lille pysen varit... men det är en lång historia det, och
inte kan det roa herrn att höra på den!“
"Tvärtom, frun lilla! Jag hör den mycket gerna!“
Och medan jag rökte min temligen skrala cigarr, så fick
jag, med några smärre afbrott, förorsakade af försäljningen
utaf ett och annat halfstop mjölk, en och annan bundt
strykstickor, samt två halfbuteljer öl, af den gamla frun
höra historien om lille jätten.
Den följer här nedan, och det skulle glädja mig
mycket om den, i all sin enkelhet, kunde gifva en och annan
af mina läsare litet att tänka på, som kanske en dag kunde
blifva fruktbärande för någon annan liten parfvel, lika
vanlottad i mycket, som han var sjelf.
0.
Fadern var en lång, vacker och dugtig karl som i
likhet med så många andra af landsortens barn, vid 19
eller 20 års ålder hade lemnat sin vestmanländska
hembygd, för att söka sin lycka i Stockholm. Han utgick
från ett fattigt torp, sjelf den yngste af åtta barn, och
hade redan tidigt fått gifva sig ut i verlden för att
för-tjena sitt bröd. Hans första tjenst hade varit som
vallpojke; sedan kom han till en smed och så blef han vid
femton års ålder stalldräng hos brukspatronen som var
rikast och förnämligast i socknen, kanske också i häradet.
Brukspatron vistades halfva året i Stockholm och hade
med sig derifrån kusk och betjent; rigtiga storkaxar bland
<let mera blygsamma bergslagsfolket i socknen. Deras
lysande berättelser om Stockholmslifvets behag var det,
som först kom Johan Bolanders bror, skomakaren, och
sedan honom sjelf att finna landsbygdens förhållanden för
små, och dess stugor för trånga. De skulle upp till
huf-vudstadens Eldorado, för att gripa lyckan i flykten — ty
der bodde hon bestämdt, deruppe bland de granna husen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
