Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hästarne sin dugtiga hafreranson, “så skulle väl tusan gå
här nere p& bondlandet och träla! Hvad blir slutet på
visan, tror du ? jo att om några år så sitter du der i en
stattorparbygning med rummet fullt med ungar, och då är
du slaf för lifstiden, lika bra som om du vore både neger
och svart! Nej, var inte dum, pojke! G-if dig af upp till
Stockholm, och der ska’ du få se på annat lif! jag känner
en bryggare deruppe som behöfver en dugtig och stark
karl till ölutkörare — den platsen skulle passa dig, den!
Om några år kan du vara bryggare sjelf, du... och då
kan du bli både stadsfullmäktig och riksdagsman!"
Följden af alla dessa förespeglingar var den vanliga.
Den godtrogne hunden släppte köttstycket för att gripa
efter skuggan. Johan Bolander kom i medlet af Oktober
uppseglande till Stockholm på en Vesteråsskuta, midt ibland
potatissäckar, kålhufvuden och pepparrotsknippor, och när
han första gången i sitt lif gick upp från Mälartorget,
öfver Munkbron och Riddarhustorget, och hörde sina nya
galoscher klappa mot gatstenarne, såg paraden gå med
klingande spel öfver Norrbro och höll på att vrida nacken
af sig för att gapa på Skottet, så trodde han att han
kommit direkt in i paradiset med detsamma. Det är visst sant
att han höll på att bli öfverkörd fem eller sex gånger på
vägen upp till norr der bryggaren bodde; men i alla fall
kom han helskinnad dit bort, blef antagen i tjenst, fastän
han först skulle böija med att sköta hästarne, till dess
han lärt sig hitta så pass i staden att ölutkörseln kunde
anförtros honom.
Efter några månader satt han också mycket rigtigt
på bryggarkärran och körde omkring sin husbondes varor
till stadens källare och krogar, och äfven till många
enskilda hus. Det var mer än en liten nätt husjungfru eller
kokerska som såg gerna nog på den vackre ölutköraren, när
han röd och varm kom upp för trapporna med sin ölkorg,
och ofta nog tittade inom i köket medan ölbuteljerna
räknades upp och utbyttes mot tomma. Skänkmamsellerna
på de olika ställen, der han lemnade sin vara, hade altid
ett vänligt ord och ett fyldt glas åt den unge utköraren,
och han försmådde hvarken det ena eller det andra. Det
var ofta nog kallt och ruskigt att sitta och köra staden
omkring, och det kunde behöfvaa något att värma sig medr
tyckte både de och han. Och om det vänliga ordet mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
