Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det tror jag inte, — men smöij tar jag inte så länge
jag kan förtjena mitt bröd på ärligt sätt! Se här är
pen-garne! Patron kan ju ta’ och se efter om det är rätt!“
“Hör du, Janne,“ sade husbonden, sedan han räknat
upp pengarue, nickat till tecken att det var rätt, och lagt
in dem i pulpeten; “du är en rask karl och jag vill inte
gerna bli af med dig. Ska’ vi komma öfverens om en sak?“
“Hvad skulle det vara då!“
“Jo, en sak som vi kunde ha1 nytta af båda två! Du
lofvar mig att låta bli att supa, och jag lofvar dig att inte
ta till käppen mera! Det är en gammal vana, ser du;
men jag ska’ försöka att lägga bort den. Vill du lofva
mig detsamma?"
“Ja, men det är inte så godt att sitta ute i både ur
och skur och inte få i sig hvarken vått eller torrt!“
“Du ska’ hädanefter iå med dig mat hemifrån, så
behöfver du inte gå in och sätta dig på krogen.“
“Är nog bra det, — men när jag lemnar öl på
ställena, så är det vanligt att de bjuda en på ett glas.“
“Säg nej för det du, annars blir det din olycka."
“Det kan väl hända, det — och jag lofvar att jag
ska’ försöka.“
“Och du talar väl inte om hvad som passerat oss
emellan här inne?“ frågade patronen litet tvekande, ty
han var mån om att anses för en hustyrann, annars fick
han ingen respekt hos drängarne; “du kan ju hålla tungan
i styr?“
“Ja, inte vet jag hvad det skulle angå någon annan
än patron och mig!“ svarade Johan med sitt godmodiga
bergslagslugn, i det han öppnade kontorsdörren och gick
ut på gården för att sätta in sin häst i stallet på en
halftimma.
“Jag får akta mig för att reta den der!“ sade den
gamle bryggaren för sig sjelf, i det han genom fönstret
kastade en blick på Johans axelbreda gestalt; “men det
vore synd om han skulle bli en snpare, som alla de andra.“
Och dermed tog han på sig pelsen och gick ner till
källaren Kronan vid Hötorget, för att taga sina sedvanliga
sex toddyar i sällskap med några gamla nobiskunder, lika
återhållsamma som han sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
