Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, det är det inte... det är för att jag ska’ kunna
gifta mig!“
“Grifta dig? Unga pojken? Är du galen? Hvem
ska’ du då gifta dig med?“
“Jo, med en flicka, som jag tycker om.“
“Har hon något då?“
“Nej, inte ett öre! Det är inte för att få några pen*
gar som jag gifter mig med henne, skall patron tro________________
sådana kunde jag nog också få, om jag ville ta’ ett troll
på köpet, och till och med utan troll kunde jag väl få
några styfrar med ett fagert skinn... men se det är nu
så att jag tycker om den här, och derför så ska’ jag gifta
mig med henne.“
“Är det så förbaskade brådtom med det då? Kan du
inte vänta ett par år, så hinner du lägga ihop några
styfrar sjelf, och hon kanske också på sitt håll, ifall hon duger
till någonting! Det gäller väl inte lifvet.“
“Nej det gör det inte. Men ser patron, det är så
att jag får lof att gifta mig med henne nu! Det kan inte
uppskjutas.“
“Förbaskade dumheter! Kan du inte betala för
barnungen då, det är väl inte hela verlden! Det ska’ jag
hjelpa dig med — så vida hon kan bevisa att det är du,
som... det är väl någon slinka, kan jag tänka, som vill
bli gift, och som derför har inbillat dig, din enfaldiga
stackare, att det är du som är skulden till...“
“Patron känner inte Lina, och det gör att jag
ursäktar patron!“ svarade Johan i det lian gjorde kraftiga
ansträngningar för att bibehålla sin kallblodighet; “men
se, nu är det så, att jag har lofvat henne äktenskap, och
hon har trott på mig, stackars flicka, och jag vill inte
lemna; henne på bar backe, för det att jag burit mig åt
som en tok, inte ! Det fins nog af sådana stackars kräk
förut, som få sitta der med barnet på armen, och som
kanske ta’ lifvet af et s’en och komma på spinnhuset för
besväret; — men si, jag vill inte att det ska’ gå så med
hennes barn och mitt, inte! Och derför ä’ det som jag
vill flytta, ser patron!“
“Ja, så flytta åt helvete!“ skrek husbonden ursinnig,
“det går väl raka vägen dit, kan jag tänka! Du är inte
det första nöt som låter fånga sig af en töcken der juvel!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
