Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har ingen med att göra mer än hon och jag — begriper
du det, din snok?“
“Sa, du snok, så ska’ väl nittionio och en half “
“För Guds skull, Johan!“ hviskade Lina förskräckt,
“ställ inte till något gräl och spektakel! Det vore bättre
att du följde med mig hem, och lagade att du fick sofva
en 8mula.“
“Sofva! Tror du jag tänker sofva? Nej du, ännu
ska’ jag väl förtjena mig en fem, sex kronor innan qvällen!
Stå inte der och lipa nu inte! Ska’ du bry dig om hvad
di der fylaxarne säger? Tittar du hit, Johansson, så ger
jag dig en skrapare så du kan fa dig ett bad med
detsamma! Ja gå du akterut; det var ditt bästa råd! Få
se nu hvad du har i korgen, kärngen min. Fy fan! salt
kabiljo? Du vet ju att jag vill ha’ stekt fläsk eller något
tocke der som det är must i.“
“Ja men du vet också att jag inte fick något att köpa
fläsk för i morse, och derföre måste jag ta’ hvad jag hade.
Jag kan inte hjelpa det, för jag måste ha* mjölk åt barnen
också.“
“Ja det förstås, ungarne tänker du nog på, men mig
ger du tusan! Det är så vanligt det! Se här, tag igen
dina salttorra skinnbitar — jag går väl och äter på
krogen i stället!“
“Kära Johan, gå inte på krogen! Både barnena och
jag ha’ ätit af det, så nog vet jag att det duger. Gå bara
inte på krogen,“ bad Lina så bevekande med tårarne i
ögonen, och såg på den halfdruckne mannen med en blick
så rörande och ångestfull, att han höll på att ångra sig
och svara något vänligt.
Men i detsamma kastade han en blick ner åt pråmen,
och då såg han hur de druckna kamraterna med plirande
ögon betraktade honom, och hörde hur arfvingen halfhögt
och med ett bredt grin sade till den som han nyss
kastade ner i kolhögen:
“Du ska’ fa se att han törs inte mucka när kärngen
vill att han ska’ äta! Han står under toffeln, den
ynk-ryggeu, och det så lång och stark han är!“
Och detta kunde Johan inte smälta. Der rörde sig i
hans rusomtöcknade hjerna den föreställningen att nu måste
han vara karl för sin hatt, och derför slängde han korgen
Svart på hvitt. III. 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
