Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och blef sittande der med vidt uppspärrade ögon och
hängande hufvud, som ^en vansinnig, hos hvilken dock så
småningom en envis tanke tycktes uppstiga midt i vanvettet,
och inom några ögonblick utveckla sig allt klarare och
klarare.
Och den tanken var att hans hustru som gjort honom
till ett åtlöje för hans stallbröder, som vågade förebrå
honom för att han var drucken, skulle ha’ ett kok stryk för
besväret. Johan hade i detta ögonblick kommit till det
stadium, då den druckne arbetaren måste gifva luft åt sin
inneboende råhet, då han måste ha’ någon att pina, att
tyrannisera, att hämnas på derför att han var så usel och
förnedrad.
När derför den stackars hustrun närmade sig honom
med en våt handduk, för att aftorka blodet från hans panna,
så grep han henne hårdt om begge armarne, i det han
tryckte ned henne på golfvet framför sig, och hväste fram
några ord mellan tänderna, dem den förskrämda qvinnan
endast till hälften uppfattade. Men hvad hon uppfattade,
det var den blodsprängda, stirrande blicken, det själlösa,
djuriska uttrycket i hans slappa ansigte, och klämningen
af de sotiga händerna, som liksom skrufstäd knöto sig kring
hennes armar.
“Hvad ämnar du göra?“ utropade hon i sin ångest
och sökte göre sig lös ur hans tag, “ämnar du mörda mig ?
Hjelp! hjelp!“
“Vill du tiga,“ röt den druckne i det han skakade
henne våldsamt; — “jag tänker inte mörda dig; men stryk
ska’ du ha’, så sant jag är en ärlig arbetare, som inte
tänker låta kujonera sig af sin hustru!“
Och med dessa ord släppte hans högra hand hennes
arm och knuten och hård som en slägga föll den ned på
hennes hufvud, så att den stackars qvinnan med ett
genomträngande nödrop sjönk afsvimmad ned på golfvet framför
honom.
Han höjde handen ännu en gång, då ett annat rop i
detsamma höjde sig från andra ändan af det lilla rummet,
och han såg genom rusets töcken hur ett par små späda
armar sträckte sig ut från sängen der borta i hörnet, under
det en yrvaken och klagande stämma ropade med
skärande ångest:
“Pappa! pappa! slå inte ihjäl mamma!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
