- Project Runeberg -  Svart på hvitt. Berättelser / III. /
309

(1876-1879) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Tyst, unge!“ röt fadern, hos hvilken nu alla de
slumrande lidelserna vaknade till lif genom det första slag han
utdelade, “tyst du och sof! Det här angår inte dig! Jag
ska’ visa er alla att det är jag, som är herre i huset!“
Och åter lyftades handen för att falla ner på den
af-dånade qvinnan, men i detsamma kastade sig en liten
half-naken barnkropp emellan honom och hans offer, ett nytt
skärande skri genombröt den hemska tystnaden i rummet,
och innan hans hand hann hejda sig, föll den ned på ett
litet ljuslockigt hufvud, från hvilket en röd, varm
blod-stråle bröt fram, i det den lille utan ett ljud föll ned på
golfvet bredvid sin mor, som nu af barnets skrik
åter-väcktes till lifvet, och när hon såg sonen ligga blödande
på golfvet kastade sig öfver honom som en tigrinna öfver
sitt rof, tog upp honom i sina armar och med hes röst
utropade till den druckne, i det hon höll den lille blödande
stackarn framför honom:

“Är du nu nöjd? Har du nu tillräckligt visat att du
är herre i ditt hus?“

Men den rusige mannen tumlade upp som om en blixt
hade träffat honom, stod ett par ögonblick famlande
omkring sig med händerna i luften och störtade slutligen till
golfvet som ett liflöst ting, i det han med ett förtviflans
skri utropade:

“Herre Jesus! jag har mördat mitt barn!*‘

e.

När morgonen kom, lyste dess första stråle Öfver en
förtviflad mor som satt vid sitt äldsta barns bädd, och
väntade hvarje ögonblick att lifvet skulle fly. Det yngsta sof
tätt invid utan att veta af något; dess lyte hade räddat
det från att förnimma någon af nattens fasor. Det såg
således inte den lille broderns bleka ansigte, och var
lyckligt nog att inte höra den tårlösa moderns tunga suckar,
eller den rusige faderns högljudda snarkningar der han
som ett sofvande vilddjur vred sig under rusets ohyggliga
drömmar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:33:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhsvv/3/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free