Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dig eller mamma mera! Han var sjuk i natt, så han
visste inte hvad han gjorde.u
“Det kunde jag väl också tro,“ sade gossen och såg
på doktorn med’ fullt rediga blickar, fastän ögonen ännu.
voro matta, “pappa var alldeles olik sig, när jag vaknade
och fick se honom.4 4
“Nå, lille Axel, känner du något ondt i hufvudet nu ?“
“Nej det käns bara litet tungt! Men hör nu doktorn!“
“Ja, hvad vill du, min lille pys?*4
“Doktorn ska’ laga att pappa aldrig blir så der sjuk
mera — hör doktorn det?“
“Ja, det lofvar jag dig, min gosse!“
Och derpå vände den lille sig mot väggen och
somnade. Doktorn såg på honom länge med något fuktigt i
sin ärliga blick, och när han väl Öfvertvgat sig om att
han sof, vände han sig. mot dörren derifrån de båda
makarne just nu inträdde hand i hand.
“Tyst nu, han har just somnat! Det är goda tecken
och ni behöfver inte säga mig till, såvida inte sömnen
blir orolig och feber skulle uppstå. Har ni nu förklarat
er för hvarann, och har hustrun förlåtit sin man? Ja,
jag ser det! Då kan ni sätta er här begge två och se
efter den lille — och här kan Bolander göra om sitt löfte
derinne nyss! Adjö med er! låt mig aldrig komma hit mera
i ett ärende sådant som detta!“
Och sedan doktorn tryckt den förlåtande hustruns
hand och kastat ännu en allvarlig blick på den ångestfulle
mannen, aflägsnade han sig och lemnade dem ensamma med
hvarandra * och med sitt sårade barn.
De suto invid barnets bädd. Många och bittra voro
de tankar som nu trädde fram förbi dem; det var liksom
en mönstring med deras förflutna lif, som nu på dessa
timmar gjordes af dessa två, utan att ett ord vexlades,
utan att de ångestfulla blickarne togos från det slumrande
barnet. Deras första bekantskap, deras första fel; hennes
första missnöje, hans första rus; allt bittert och skeft och
syndigt som ställt sig emellan dem, hvilka så litet i
sinnesyrans stund betänkte hvilka pligter de åtogo sig, hvilka
bekymmer de skulle hjelpa hvarandra att bära. Hon såg
på hans röda och uppsvälda ansigte, han såg på hennes
bleka och aftärda drag, och båda frågade sig sjelfva: var
detta hvad du lofvade, var detta hvad du väntade, då alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
