Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torka och missväxt hotade mark, och äfven
grannländernas både större och mindre dramatiska
författare njöto där en gästfrihet som de aldrig
ernått på de kungliga. Stycken som dessa
antingen af politiska eller sociala grannlagenhetskäl
eller af förnäm likgiltighet icke velat taga upp,
medan de ännu hade krafter för dem, kommo nu
fram på denna enskilda teater och det på ett i
allmänhet mycket vårdadt och hedrande sätt.
Man fick på den se Goethes Faust,
Shak-speares Hamlet och Julius Cesar, Ibsens Brand
och Kungsämnen, Björnsons Handelshus och
Öfver förmåga Strindbergs Mäster Olof och
Lyckopers resa och flera arbeten af högt värde;
men i stället för att nu staten eller kommunen
bort understödja ett så aktningsvärdt arbete
och komma de män till hjälp som försökte hålla
det värdefulla dramat uppe, så gjorde man
ingenting, och så måste de slutligen begära hjälp af
— Boccacio!
Och ’därmed var äfven det gärdet uppgifvet.
Operetten med sin dyrbara utstyrsel, sina
banala slagdängor och sina mer och mindre
tvetydiga situationer och repliker, gjorde sitt intåg
på den nya scenen, åstadkom, här som alltid,
ett bedrägligt plus i inkomsterna och slutade,
här som alltid, med att förstöra hela företaget.
Publiken hade nu fått blodad tand, aptiten växte,
som alltid, medan man spisade, och teaterns
ledare måste gå vidare på den en gång inslagna
vägen. De höga sångarhonoraren slukade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
