Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bevisa som att dekretera. Nog af, de duga inte,
och därmed väl. Talar man nu med en
recensent om det betänkliga i att utslunga sådana
där obevisade domslut, så svarar han att det är
inte hans affär att deducera, hvarför beröm eller
förkastelse drabba ett dramatiskt arbete eller en
scenisk framställning — det har tidningen inte
plats för och det intresserar inte publiken. Den har
inte ro att sitta vid morgonkaffet eller kvällsteet
och läsa lärda afhandlingar om pjeser och
skådespelare, den vill ha lätt mat och korta rubriker
i tidningarna, ingenting lärdt och följaktligen
ledsamt.
Det är för öfrigt något egendomligt med
dagskritiken: den kan mycket väl slå ihjäl ett
godt stycke, om det inte smakar den, men den
kan aldrig hålla uppe ett underhaltigt längre
än till en viss tid. I detta senare ligger ju en
rättvisa som man måste erkänna och vara
tacksam för — men man skulle dock kunna önska
att samma rättvisa gjorde sig gällande äfven i
det första fallet. Men hvarför blir det icke så?
Helt enkelt därför att publiken inte går dit, och
att de få som möjligen komma dit och finna
omdömet orättvist, i allmänhet tillhöra det slags
människor hvilka icke skrika ut sina åsikter på
gator och torg, medan däremot tidningen
talar till de stora massorna och därför har lättare
att blifva både hörd och trodd. Och så — en
mycket viktig sak! — hvad den säger är tryckt
och i synnerhet om detta är något ofördel*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
