Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktigt, så tror man på det, som om det stode
i bibeln.
Och om nu en kritiker äfven skulle vara
författare — och sådant händer ibland — månne
han i denna dubbla egenskap har styrka nog
och är tillräckligt genomträngd af medvetandet
om det ansvar hans viktiga domarkall ålägger
honom, för att helt och hållet objektivt och utan
sidoimpulser uttala sitt omdöme om en annans
arbete? Så kan och bör det ju vara; men nog
ligger det en stor fara däruti, att den som
anser sig orättvist behandlad, har detta kryphål
för sin sårade författarfåfänga, och bäst vore ju
om den som skall bedöma andra, inte själf
producerade sig på samma område som de, hvilkas
arbeten han är utsedd att granska! Den skall
sannerligen vara en högst ovanligt utrustad
människa, som under sådana förhållanden kan skrifva
en fullt rättvis och objektiv kritik.
Hvilken känner icke, hur svår en författare
är att göra till lags, när det gäller omdömet
om hans arbete? Han delar denna ömtålighet
med alla konstutöfvare, de må nu vara
skriftställare, musici, målare, bildhuggare eller
skådespelare. Orsaken därtill behöfver ju inte alltid
vara den rent förkastliga egenkärlek, som icke
inrymmer något spår af själfkritik eller tvifvel
på ens egen förmåga; det kan ju också låta
tänka sig att den har sitt ursprang i det hos
hvarje skapande natur inneboende begäret att
kunna gagna med hvad den skapar, och att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
