Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Hur »Bröllopet på Ulfåsa» kom till, och när August Söderman komponerade musiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
handlingen försiggick. Jag föreställde mig att
styckets första akt borde åskådliggöra de vilda
stigmännens försök att röfva bort den fagra jungfrun,
hvars gamle far satt och rufvade i maktlös harm
öfver följderna af slaget vid Herrevadsbro, där de
styfva Folkungarna måste böja nackarna för den
väldiga jarlen, som icke ens skydde tillbaka för
ett svek när det gällde att rädda landet från
mångvälde, för att sedan bygga upp det med lag. Jag
tänkte mig lagman Bengts uppträdande som
räddaren ur det vilda tumultet och till hvilka präktiga
scener det skulle ge anledning, men på samma
gång insåg jag också den nära liggande faran af
att stycket skulle få ett omfång och en längd
alltför stora för en teaterkvälls vanliga mått.
Efter många och långa öfverläggningar med
mig själf och min närmaste och bästa rådgifvare,
min hustru, ref jag med ett raskt beslut sönder
den mer än halffärdiga första akten och kastade
mig direkt midt in i handlingen genom att låta den
nya första akten spela i Knut Algotsons stuga, där
Bengt först uppträder som väpnare, får ett vredgadt
nej på sitt djärfva frieri och atlägsnar sig för att
återkomma som riddare och jarlens broder — med
ett ord, sådan som denna akt nu gått nära
trehundra gånger öfver scenen. Jag minns att man,
när stycket var nytt, förvånade sig öfver att det
började så som de flesta andra pläga sluta,
nämligen med att de älskande få hvarandra, och att
åtminstone premiärpubliken undrade på huru
intresset skulle kunna hållas uppe under de tre
följande, så mycket mera som själfva bröllopet
firades redan i den andra. Men lyckligtvis hade jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
