Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barberaren tvålade in och rakade honom. Bäst
som han med scenintendenten aftalade uppsättandet
af veckans spellista, eller med någon af författarna
afgjorde ett inlämnadt skådespels öde, kunde han
hoppa ned från bordshörnet, med en skämtsam
klapp i ryggen köra* ut gamle Kjellberg, med
detsamma få syn på en gammal korist som stod
utanför dörren och ville ha förskott på lönen för att
köpa sig en peruk, i en handvändning rycka af sig
sin egen så kallade »tur» och sätta den på den
förbluffade koristens hufvud, slå igen dörren, kasta
sig upp på bordshörnet igen och med det mest
öfvertygande allvar bevisa den väntande författaren
att hans opus var utmärkt som läsdrama, men
absolut omöjligt för sceniskt uppförande,
åtminstone på kungl. teatern. Och allt detta med samma
oefterhärmliga ledighet, samma högaristokratiska
elegans, trots morgontoletten — visserligen alltid
med ett omisskännligt »uppifrån-nedåt», men likväl
aldrig så utprägladt att det stötte eller
förolämpade. I konstnärligt hänseende utmärkte sig Bondes
direktorat särskildt genom två stora sceniska
segrar, den ena lyrisk, den andra dramatisk Den
ena var det ståtliga uppsättandet af operan
»Profeten», den andra återupptagandet af »Hamlet»,
denna gång i Hagbergs öfversättning och med
Edvard Swartz i titelrollen. Men trots dessa
framgångar lämnade han dock direktörsplalsen med ett
deficit i kassan, nästan lika storartadt soin det
konstnärliga uppsvinget under hans fyraåriga
direktörs tid.
Efter honom kom Gunnar Olof
Hyltén-Caval-lius, biblioteksmannen och författaren till »Dacke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
