Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teatern än på den Stora. Så var t ex. fallet
med komedien »Sullivan» och skådespelet
»Fritänkarna i Genéve», hvilket på Mindre teatern
samtidigt gafs under namnet »Calvin i Genéve».
Det var nog också denna farliga konkurrens som
man ville undvika genom inköpet af Mindre teatern
1863 — en manöver på hvilken man egentligen
icke vann annat än att man fick en ännu större
konkurrent i den af samme Edvard Stjernström
på Blasiiholmen upprättade Nya numera Svenska
teatern, denna teater som, enligt Fritz Ahlgrensons
elaka replik, inte var byggd på en princip utan
på ett löftesbrott och en bakgata.
En annan bidragande orsak till det mindre
vänliga mottagande Cavallius rönte var nog hans
blygsamma ställning som amanuens i kungl.
biblioteket. Man var den tiden ännu van vid att det
skulle vara en person af börd eller en person af
rang som skulle styra sånggudinnornas tempel, och
när det nu kom dit en helt vanlig ofrälse amanuens,
så ville man naturligtvis försöka få bort honom
så fort som möjligt Det dröjde heller inte längre
än till den 31 juli 1860, förrän Cavallius utbytte
den allt annat än behagliga ställningen som
styresman för kungliga teatern mot den af chargé
d’af-faires i Rio Janeiro, från hvilken vackra men
ohälsosamma stad han efter några år återkom,
bruten af det heta klimatet, som förvandlat den
ståtlige mannen till en stapplande gubbe.
Hans efterträdare, Eugéne v. Stedingk, plockade
nog inte heller enbart rosor på sin direktörsbana.
Han afgick från den 1866 för att återinträda på den
diplomatiska, först som ministerresident i Madrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
