- Project Runeberg -  Vid skrifbordet och bakom ridån. Minnen från flydda teatertider /
105

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

krönta af Jungfruns snöbetäckta hjässa, hvilken
inom kort antog en svag rosenfärg, för att
slutligen glöda som flammande eld i den nedgående
solens sista strålar. Fem eller sex minuter varade
det storartade skådespelet, och sedan låg den nyss
glödande Jungfruns anlete på nytt blånande hvitt
under den mörknande natthimlen, och min första
och enda »Alpengluhn» var försvunnen.

Sedan jag tidigt på morgonen gjort en
vandring fram till det gamla, mångtorniga slottet och
därefter på den lilla stadens torg sett den rikaste
blomster- och fruktmarknad som jag någonsin
tänkt mig att få skåda, fortsatte vi längre fram på
dagen till sjöss vår färd till Interlaken, hvarifrån
vi i vagn gjorde en utflykt upp till Lauterbrunnen,
där de många små fallen kastade sig ned utför
den branta bergväggen för att nere i bottnen af
dalen upplösa sig i ångande skum innan de, åter
kondenserade, fortsatte sitt lopp som små
rasslande bäckar, till dess de nådde Lutschinen, älfven,
som brusade af nedåt Interlaken, där Brienzersjön
väntade den. Hela denna färd föreföll mig, och
förefaller mig ännu i minnet, som ett besök i en
trollvärld, dår det ena undret efter det andra
upprullade sig inför den häpnande blicken. Och detta
intryck minskades sannerligen icke under färden
till Schaffhausen, med det storartade Rhenfallet,
som man fick betrakta från en utbyggd
träplattform nere vid stranden, där det nästan brusade
fram öfver ens hufvud och där man i det
still-vatten som bakströmmen bildade såg en hop stora
ålar ringla sig på den dyiga bottnen — ålar mot
hvilka skärgårdsålarna ute vid Skarpö voro idel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:34:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhvidskr/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free