Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem, vare sig att de äro styckets hufvudfigurer
eller icke.
Detta hvad nu särskildt det högre skådespelet
beträffar, hvilket ju under denna tidrymd intog
en betydande plats på Stora teaterns spellista, där
det i regel gafs hvarje torsdag, under det att de
öfriga fyra ordinarie spektakelkvällarna voro
förbehållna åt operan. Ty man spelade ju då i
allmänhet endast på fem kvällar af veckans sju, och
söndagsmatinéerna hade inte ännu börjat ödelägga
personalens krafter och kommit kvällarnas
åskådar-rader att glesna.
Beträffande åter den lyriska repertoaren, måste
jag ju af helt naturliga skäl känna mig betydligt
mera osäker om huruvida jag skulle kunna gå i land
med hvad jag åtagit mig. Inte för att jag hvarken
då eller nu anser det för ett oeftergifligt villkor
för en operaregissör att vara musiker eller
musikaliskt bildad — är han det, så är det ju så
mycket bättre, såvida han nämligen inte är ensidig
och bara hyllar en smakriktning. Men när operan
kommer färdiginstuderad ur fackmännens händer
och flyttas ned från sångrummet och körsalen för
att få scenisk gestalt, så gäller för den samma lagar
som för skådespelet. Iscensättningen skall
nämligen understödja det musikaliska innehållet, men
icke omgestalta det genom anordningar som icke
motsvara sångspelets natur och de lyriska
artisternas sceniska möjligheter. Och med sådana
fackmän som Ludvig Norman, Julius Gunther och
August Söderman behöfde man icke frukta för att
stycket kom halffärdigt från sångrummet och
körsalen ned på scenen. Icke heller behöfde man un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
