Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Innan dess hade dock april månad detta år
medfört en olyckshändelse, som tyvärr kostade
ett människolif och som för mig utgör de tio årens
dystraste minne. Det var vid uppförandet af
»Robert», då under tredje aktens nunnedans på
klostergården en af demonernas niktfacklor kom för nära
dansösen Sophie Dahls luftiga dräkt, satte eld
på den och brände henne så illa att hon morgonen
därpå afled på Serafimerlasarettet, dit hon genast
fördes. Den kringstängda dekorationen gjorde det
omöjligt att i hast upptäcka faran och komma
henne till hjälp, och när slutligen den rådige
maskinmästaren Per Lindström skyndade in och
svepte om henne en rock för att släcka elden, var
det redan för sent att kunna rädda den olyckliga.
Att den skedda olyckan framkallade energiska
säkerhetsåtgärder emot ett återupprepande, var ju
naturligt, men den arma allmänt afhållna unga
kvinnans öde tyngde länge som en dyster börda
på allas våra sinnen.
Fem dagar därefter, just under arbetena med
dessa skyddsåtgärder, föll Per Lindström ned från
en af vindsbalkongerna, där han skulle profva en
räddningslina, och bröt armen af sig, och den 24
i samma månad, klockan 1,15 på natten, utbröt
eld i attributmagasinet högst uppe på vinden åt
Gustaf Adolfs torg. Den varsnades dock i tid och
släcktes inom en timme, sedan några fanor och
vapen blifvit förstörda af eld och vatten; men de
skrockfulla bland personalen — och vid teatern
är det godt om sådana — ansågo att dessa tre
olyckshändelser voro förebud för svåra tider och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
