| 109 |
Bäste Magnus!
Ja nu är min mission uppfylld i Finland och med gott samvete kan jag resa åter till Stockholm. Det har varit på mer än ett sätt en lärorik resa för mig. Du vet att jag misstänkte finnarna, men vad jag hört om dem här i landet och vad jag med egna ögon sett har överträffat allt vad jag tänkte i den vägen.
Dina vänner finnarna voro ju inte annat än simpla provokatörer och förbrytare som för pengar skulle kunna utföra vilket nidingsdåd som helst. De förrådde sitt eget parti och för ett par tusen rubel sålde de till ryska gendarmeriet ett par av de främsta revolutionsledarna i Ryssland.
Inte nog med det, ty värre historier har jag ändock tagit reda på. Och du må tro mig eller ej, så skall du få höra något som skall säkert komma dig att baxna så anarkist du än är -- eller har åtminstone varit.
Som du vet hade vi för de ryska revolutionärernas räkning i Stockholm ett
| 110 |
Då man har sådana affärer om hand så får man vara ytterst försiktig att man icke begår några klumpigheter och blir fast. Men det är ju jag alltid och allt hade jag ordnat så att ingenting skulle riskeras. En båt var anskaffad, dynamiten instuvad, och ett par framstående ryska socialdemokrater voro även ombord för att följa med över.
Som du vet hade vi haft vårt upplag uppe på en ö i Mälaren och för att komma ut på stora sjön måste man ju passera slussen. Dit hunno vi lyckligt och väl och vi hade nästan hunnit med slussningen, då jag upptäckte en av våra ungsocialister stå på kajen och göra tecken åt oss. Jag trodde först att han vinkade farväl åt oss. Det var ju mycket välmenande tänkte jag, men det var på samma gång mycket oförsiktigt, ty vid slussen fanns det alltid poliser, mycket folk strömmar ju fram och åter över broarna och som man är rätt väl ökänd så var det en viss risk om han stod där och förde uppmärksamheten på vår båt.
| 111 |
Jag önskade honom därför åt helsike och gjorde tecken åt honom att han borde draga sig tillbaka. Men han tycktes icke begripa mitt önskemål utan han stod kvar fäktande som en galning med armarna i luften. Jag blev förstås orolig, för människorna började redan känna igen mig och det är ju rätt obehagligt att bli igenkänd då man är ute på sådana ärenden som jag var.
Men när han så till på köpet började ropa mitt namn så begrep jag att det var något viktigt han ville mig och då gjorde jag tecken till honom att gå ner till fiskarhamnen så skulle vi lägga till där för ett ögonblick.
Nå, vi kommo dit och han kom ombord och då var fan lös.
För det var en djäkla historia han berättade då han hunnit lugna sig en smula. Och du må tro att han var upprörd, ögonen stodo på skaft och han var ömsom röd och ömsom vit i synen som kalk.
Så fick han sig ett glas konjak för att styrka sig en smula och så började han:
»Ja, ser ni, Öberg sände bud efter mig här om dagen. Och när jag kom och varit där en stund, så frågte han om jag kunde bära på en hemlighet. Visst kunde jag det och jag lovade tiga.
Men du blir skjuten om du inte tiger, sa’ han och pekade på browningen.
| 112 |
Jag svor.
-- Är du anarkist, sa’ Öberg då.
-- Ja, det erkände jag.
-- Då har du intet gemensamt med socialdemokraterna?
-- Nej, det var i så fall icke mycket.
-- Och du vill förtjäna pengar.
-- Nå, mynt vill man gärna ha och finns det tillfälle förtjäna något så har jag aldrig brukat fråga efter medlen så noga.
-- Gott sa’ Öberg, då ska du få hjälpa oss en smula. Och då ska du få se att du tillsammans med Janekt kunna hugga dig ett par tusen kronor.
-- Va’ är det för arbete du har åt oss då, frågade jag nyfiket, för det är ju inte alla dagar en fattig fan blir erbjuden ett par tusen kronors förtjänst.
-- Kort och gott, sa’ då Öberg, och spände sina ögon i mig, du ska resa över till Finland och gå upp till ryska polisen med underrättelser från mig.
Det var mer än vad jag väntat och jag började redan draga öronen åt mig. Man blir ju dock inte förrädare i första taget, även om man är aldrig så utpräglad samhällsfiende. Men jag teg och lät honom fortsätta.
Så berättade han vidare om hur det skulle gå till. Och det var bland annat just den här dynamitlasten som skulle förrådas, och då skulle
| 113 |
--
Men det insåg inte jag utan hade mina små funderingar för mig själv. Jag sa’ visserligen ingenting utan höll god min i elakt spel. Ja, nu vet du vad du har att rätta dig efter. Ty både Janekt och Öberg tillhöra ryska polisen.
-- Nå, Magnus, vad säger du om den historien, är den inte för djäklig?
Ja, vi hade ju ingenting annat att göra än att segla ut i skärgården med dynamiten och gömma den där, och när det inte gick att hålla den dold längre vräkte vi allt sammans i sjön hellre än låta polisen få tag i den.
Vi voro i alla fall räddade, ryssarna reste sedan söderut och jag några dagar efteråt till Finland. Vad jag gjorde där kan du väl förstå och du kommer säkert att känna dig betydligt lugnare då du får reda på att Öberg snart nog kommer att bli nedskjuten av sina förra partivänner.
Ja, så gör man i öster med förrädare och lymlar och vi få väl finna på något sätt att oskadliggöra våra. Det hoppas jag att du skall hjälpa oss med så att vi kunna få rent hus någon gång och inte ständigt behöva dras med
| 114 |
Du har visserligen varit galen en längre tid, men sånt kan ju botas och har du en gång börjat tillfriskna så hoppas jag att det inte skall dröja länge förr än du blir fullt klar i huvudet
Ja, det var det.
Mer skall du få reda på då vi träffas i Folkets Hus.
Vännen Broström.
