Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
af en uppblandning med kalkspat samt en högre grad af
förvittring, och först genom en jemförelse med de förra kan
deras rätta natur igenkännas. Detta förklarar den ofvan-
anförda förvexlingen med en organisk substans.
Då nu således åsigten om den s. k. eozoonstrukturns
organiska natur måste anses bero på ett misstag, kan icke
heller åsigten om den i de archeiska formationerna förekom-
mande kristalliniska kalkstenens uppkomst genom en orga-
nisk verksamhet i likhet med så många sedimentära kalk-
stenar anses ega någon faktisk grund. Lika litet skäl fin-
nes för antagandet af kalkstenens rent plutoniska natur, och
ännu mindre antaglig är åsigten om dess rent neptuniska
ursprung, utan måste densamma tydligen räknas till de me-
tamorfiska bergarterna, d. ä. den har ursprungligen blifvit
utfäld ur vatten såsom en slamartad massa, som sedan ge-
nom värme och starkt tryck antagit en mer eller mindre ut-
präglad kristallinisk struktur. Flere bevis finnas härför.
Kalkstenen förekommer på det intimaste sammanblandad
med gneis, hvars metamorfiska natur röjer sig i den stän-
diga omvexlingen af glimmer- och hornblende-gneis med de-
ras mångfaldiga afarter. Vidare finner man, att då kalk-
stenen förekommer helt och hållet omgifven af gneis och på
längre afstånd från den eruptiva gneisgraniten, såsom fallet
är med de flesta i Helsinge socken förekommande kalkstens-
lagren, är den finkornig och temligen fri från tydligt utkri-
stalliserade mineralier, hvaremot den på de ställen, der den
såsom t. ex. på Alön i Pargas, står i mer eller mindre di-
rekt beröring med gneisgraniten, är ställvis ganska grofkri-
stallinisk samt innehåller en mängd väl utkristalliserade mi-
neralier. Dessa hafva väl åtminstone till en del uppkommit
genom kontakten mellan kalkstenen och graniten, i det att
den sednares kiselsyra t. f. af den höga temperaturen ut-
drifvit kolsyran och förenat sig med dess kalk och talk, så-
som tydligen framgår af det af mig i en föregående afhand-
ling (13 c., p. 29) meddelade förhållandet. Till största de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
