Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ö8
i Sastmola socken enl. Westling N–S (Holmb. p. 97), och
vid Kristinestad och Wasa har jag iakttagit i medeltal samma
hufvudriktning. Bergarten vid sistnämnda ställe är dock huf-
vudsakligen gneisgranit, men vid Kristinestad finner man ett
gneissystem inklämdt mellan gneisgranit i öster och syenit-
granit, resp. grönsten (diorit och diabas), äfvenledes delvis
skiffrig eller flasrig, i vester. Gneissträckningen bildar den
dalsänkning, hvarest staden är uppbyggd, hvaremot de båda
eruptivmassiverna bilda upphöjda bergsträckningar på ömse
sidor derom. Den kan här likasom vid Nyslott och Hel-
singfors fördelas på tvenne afdelningar: en af glimmergneis,
mer eller mindre skiffrig, i öster samt en i vester derom af
hornblendegneis och skiffer bestående, hvars eqvivalens med
den vid Nyslott uppträdande yngre gneisbildningen framgår
af de i den svarta hornblendeskiffern här och der skönjbara
partierna af grågrön pyroxen. Att den åter är yngre än
glimmergneisen utvisas deraf, att gneissystemets stupning är
vestlig, med 7090—809–909 lutning mot horizontalplanet,
samt att strykningen vid Högholmen, söder om staden, öf-
vergår i NO-lig, ända till 309 från N—S-linien. Alltså vi-
sar sig äfven här ett skålformigt skiktsystem, hvilande på
gneisgraniten, ehuru den vestliga fortsättningen af bassinen
är förstörd af syenitgraniten.
Det nordliga gneisterritoriet har jag icke varit i till-
fälle att iakttaga. Att döma af I. I. Inbergs karta öfver en
del häraf (22) är den rådande strykningsriktningen O—V.
Huroniska (glimmerskiffer-) formationen. Denna låter
lämpligen fördela sig på tvenne större terränger, den vestra
och den östra skifferterrängen, hvartill komma de nordliga
i Uleåborgs län förekommande skiffergebiten, hvilka dock för
det mesta torde böra hänföras till den takoniska (qvarzit-
talkskiffer) formationen.
Den vestra skifferterrängen fördelas vidare lämpligen
på tvenne skilda gebit: det sydliga, som omfattar delar af
Hattula och Kalvola socknar, men sannolikt derifrån sträc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
