Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
vändigt att, innan vi redogöra för dess närmaste anledning,
först kasta en blick på Ingermanlands och Kexholms läns
förhållanden efter det de kommit under Sveriges spira.
Råa och okunniga, men blindt tillgifna sin religion,
hade dessa begge provinsers innevånare, efter att under långa
tider sett sina hemorter utgöra ett stridsäpple emellan
Ryssland och Svefige, slutligen blifvit det sistnämnda rikets
undersåtare. Blodsbandet och det gemensamma språket förmådde
dock icke sammansmälta dem med det öfriga Finland, ifrån
hvilket deras tro och historiska minnen höllo dem aflägsnade.
Den grekiska kyrkan visade sig nemligen vara ett starkare
föreningsband än nationaliteten. Dess finska talande bekännare
ansågos och kallades allmänt för Ryssar, och denna
benämning tilldelade de sig äfven vanligen sjelfve till åtskilnad ifrån
sina lutherska stamförvandter. Utan att förstå det språk, up.
på hvilket deras gudstjenst försiggick, lärde de sig af sina
ryska prester ej stort annat än ett fanatiskt religionshat emot
olika troende, förenadt med hemlig ovilja och bitterhet emot
den svenska styrelsen. De medel denna å sin sida tillgrep
för att befästa sitt välde i dessa gränsprovinser voro, om än
i många afseenden ändamålsenliga, dock delvis icke alltid de
bästa.
För länens närmare anslutning till Finland skiekades ifrån
detta land talrika kolonister, hvilka snart förökade sig i
sådan mängd att de kunde bilda egna lutherska församlingar.
Kexholms län underlades Wiborgs stift, hvars biskop äfven
fick ett slags öfverinseende öfver dervarande grekiska socknar;
men Ingermanland erhöll deremot en egen superintendent i
Narva. Ingenting som kunde befordra den lutherska lärans
utbredande i dessa länder uraktläts för öfrigt. Redan i Mars
1629 fick ståthållaren på Kexholm befallning att inrymma
lämpliga prestabohl åt de finske kyrkoherdar, hvilka biskopen i
Wiborg förordnat till de socknar i länet, "som voro besatte med
finskt folk". Dessa kyrkoherdar uppburo — åtminstone i
Ingermanland— sin aflöning äfven af de grekiska
trosbekännar-ne, hvilka af dem ingen nytta drogo, och dessutom redan för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
