Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
års tid i krigen mot rikets fiender ärligen och redligen tjent
Sveriges krona, "så att" — säger han — "jag tryggeligen
inför Gud, min nådiga öfverhet och hvar ärlig man vill och kan
till svars stånda." Enligt erhållna ordres hade han med "all
möjligaste flit, både dag och natt med stor lifsfara" spanat
efter rymmare; men råkat derunder — emedan "här är ett vildt,
öfverdådigt folk, uti alla skalkstycken öfvad t, och ej ärligt och
redeligen vill tjena för sitt fädernesland"—■ något strängt
handtera dem, "som sådana äreförgätna bofvar hafva hyst och
her-bergerat". Derföre hade han nu blifvit dömd till döden,
ändock han ingen hade mördat eller slagit ihjäl. "Hvad som
andra små fel och brister hafva kunnat vara med lifsuppehälle
och pant för skjutsning, kan jag intet neka till mina
under-hafvande medfölje tagit hafva. Bönfaller fördenskull uti
all-somstörsta underdånighet till E. Excellens som en nådig
soldats fader och försvarare är, fast om något kunde vara
passerat, som sig ej borde, gunstnådigt det förlåta och mig till
nåder igen upptaga. Gud tröste — utbrister han till sist —
en fattig soldat, af månge missgynnare, är snart dömd ifrån
lifvet för en ringa ’sak, som här högt upphäfves och antages,
deraf stor görs, emedan en soldat sig föga på lagen förstår,
utan fastmera om krigsväsendet vinnlägger." Kruse, som
ansåg straffet för strängt, lät på eget bevåg inställa exekutionen
och framställde saken för Gustaf Horn, hvilken gillade hans
handlingssätt och emellertid skref till rådet i Stockholm, för
att få det att upphäfva hofrättens dorn. Rådet vågade dock
icke, utan bad honom vända sig till konungen. Innan detta
hann ske, hade likväl Åbo hofrätt infor denne besvärat sig
deröfver att dess domar icke verkställdes, utan blefvo af de
civila myndigheterna godtyckligt inställda. Förgäfves
urskuldade sig Horn och Kruse, förgäfves ådagalade de att mindre
våldsamheter å militärens sida knappast kunde undvikas, då
den hade att göra med en gensträfvig och fiendtlig allmoge,
samt att Nilssons afrättning skulle skrämma alla andra, att
vidare förfölja rymmare; konungen förklarade att han gillade
hofrättens dom och att Nilsson måste "androm till sky och
varnagel halshuggas". Horn erhöll en högst allvarsam tillrått-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
