Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
styrkan uppskattades högst till 878 man, af hvilka dessutom
icke ens öfver hälften kunde göra tjenst.1) Härtill kom att
fästningarna ledo brist på proviant. Det blef nödvändigt att
skicka hjelp från Finland, och Horn, som icke ville belasta
den utarmade allmogen med ytterligare extra gärder, försökte
att utaf adeln förskaffa sig så mycket lifsmedel, som
behöfdes, för att under några månader uppehålla garnisonerna.
Underhandlingarna härom lyckades endast i Wiborgs samt
Nylands och Tavastehus län, hvarest adeln beviljade af hvarje
100 dal. si lf. mynts ränta både af öde och behållna gods —
endast säterierna med deras enskilda egor undantagne —^ i
det förra länet: 3 tunnor skarpsäd, 2 t:r hafra och antingen
ett trefamns snöre halm eller 6 mark kopparmynt, samt i det
sednare: 2 t:r spannmål, 1 lisp. smör och 1 lisp. torrt kött.
I Åbo och Björneborgs län deremot förklarade adeln, "att
såsom oss numera omöjligt är att hafva något visst qvantum af
våra bönder, som genom de många och svåra extra ordinarie
kronopålagorna, hvilka alla först uttagas, af sig komma och
öde blifva; alltså vill det ock fuller oss alldeles odrägligt falla
efter räntan något visst att utlofva och hålla, helst medan af
öde, så väl som behållne gods fordras, hvilket synes vara
emot naturen att något taga, der intet är; der till med står
icke heller sådant i våra händer, som nu till ett ringa tal här
in loco äre, något i gemen sluta, som ock andra, hvilka
högre och större intresse hafva, angår." — De i Åbo
församlade adelsmännen försäkrade dock till sist att de icke ville
undandraga sig att efter förmåga bistå kronan, "allenast de, som
det förnämligen och mest angår, först varda hörde och till
råds tagne." Horn blef mycket förbittrad öfver detta svar.
De ifrån Åbo län, "som var beläget längst ifrån gränsen och
alltså minsta besväret af kriget utstått" — skref han till
konungen — "hafva mera i orden än i gerningarna låtit se deras
benägenhet." 2) Skulden till den misslyckade underhandlingen
’) G. Horn till kungen d. 20 och 22 Febr. samt 3 April 1658.
s) Densamme d. 10 April 1658. Med detta bref följer såsom
bilagor: a) Ridderskapets och Adelns i Wiborgs län svar och
förklaring på Hans Excellens etc. G. Horns nådige (!) proposition, daterad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
