Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
tjenster om denna sistnämnda tillkommer det dock egentligen
först den följande eller Karl XI:s förmyndare-regerings
historia att omtala. Det är denna också, som har på sin lott att
framställa den hårda kamp denne reduktionens ihärdige
förfäktare hade att utstå, då han ville befria kyrkan och
presterskapet ifrån det tryckande och skadliga beroendet utaf adeln.
Med ljusa utsigter började Terserus denna strid, stark i
medvetandet icke blott af sin saks rättmätighet, utan äfven af sin
konungs ynnest. Ett stort prof på denna var den fullmagt
Karl X gaf Terserus, att utdela regala pastorater i stiftet. ’)
Konungens tidiga död beröfvade honom dock snart det stöd
han såväl hade behöft, då den fanatiska och jernhårda
ortho-doxin, hemligen understödd af adelsväldet, anföll honom.
De kyrkliga förhållandena i Wiborgs stift voro
ungefärligen dylika som de i Abo, blott med den skillnad att
missbruken och oordningarna sannolikt voro här ännu större.
Wiborgs biskopsstol — ehuru visst icke innehafven af några
ovärdiga personer — kunde dock icke uppvisa sådana män som
Rothovius, Petræus, Terserus och Gezelierna. Till att
uppnå-dem fordrades en icke vanlig förmåga. Petrus Jonæ Biugge2)
(1642—1656) var likväl en nitisk och verksam biskop, som
med allvar synes ha vinnlagt sig om att sköta sitt
ansvarsfulla kall. Utaf kungl, resolutionen den 4 Juli J644 3) uppå
hans inlemnade besvär kan man sluta såväl till dessas
beskaffenhet, som till förhållandena i allmänhet inom stiftet. Det
heter der ibland annat: "Kungl. M:t eraktar det vara en stor
orsak och hinder, hvarigenom gudstjensten i Wiborgs stift
do anniversaria, quæ celebratur Aboæ d. 17 et 18 Jan. 1660. Handl.
till uppl. i Finl. kyrkhist. 3. 51-57.
’) Åbo Tidn. 1792. N:o 37.
21 Rhyzelius uppgifver origtigt i sin Episcoposcopia Biugges
dödsår till 1657. B. begrofs redan den 29 Jan. 1656, såsom synes af
Wiborgs domkyrkas inkomstbok för bfgräfningar pro anno 1656 i Sen.
ark. Domkapitlet dröjde dock att underrätta regeringen om dödsfallet,
så att denna i ett bref af d. 6 Juni 1656 derföre gaf det föreställning.
Riksregistr.
s) Förekommer ibland konsistoriernas skrifvelser i Kungl. Sv.
Riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
