Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
i det finska folkets kulturhistoria. Den litterära produktionen
var under dessa 5 £ år ganska stor i förhållande till tiderna
förut och efteråt, samt utmärker sig äfven genom åtskilliga
värdefulla vetenskapliga arbeten. Det finska språkets
utbildning i skrift befordrades genom dess användande i de
kungliga förordningarna, och till en allmännare läskunnighet och
folkupplysning lades genom Terserus en fast grund. Stor
vidskepelse herrskade dock ännu äfven ibland de lärde, hvarpå
den allmänna tron uppå trolldom och underverk är ett
talande bevis. Bekanta äro de förföljelser, som den lärde, men
lättrogne professorn Martinus Stodius och hans elev lektorn i
Wiborg Arvid Forstadius ådrogo sig för idkandet af
kabbalistiska studier. Sådana förföljelser voro just det bästa medlet
att upprätthålla trollkarlarnas och hexornas kredit, samt
fortfarande bibehålla folket i dess vantro. Trollkonsten i
förening med qvacksalveriet utgjorde också, så att säga, ett
surrogat" för den bristande medicinska bildningen i landet, och
rönte derföre i tysthet mycket medhåll både af höga och
låga. ’)
Såsom vetenskap var medicinen klent representerad.
Endast en lärostol hade blifvit densamma inrymd vid Åbo
universitet, och denna innehades fortfarande af Finlands förste
medicine professor Erik Achrelius, som för sin vårdslöshet
och försummelse i tjensten åtskilliga gånger hotades med
af-sättning. Någon vid universitetet bildad, examinerad läkare
fanns veterligen icke i hela landet. I Åbo och Wiborg
funnos af staden lönade barberare, hvilket yrke denna tid, såväl
här som i Sverige, hade laglig rätt att utöfva medicinsk
praktik. Stadsbarberaren motsvarade derföre ungefär stadsläkaren
’) Ett prof på den tidens qvacksalveri, var den huskur
professorskan Alanus år 1666 använde för att böta den sjuka biskopinnan
Gezelius. Läkemedlet, som denna fick intaga, bestod af hästdynga,
gammalt öhl, saffran och muskottblomma. När sedermera medicine
professorn Erik Achrelius tillfrågades om läkemedlets nytta eller
skadlighet, försäkrade han att "succus fimi equi" (saften af hästdynga) var
ganska helsosam emot styng. J. J. Tengström. Gczelii d. ä:s minne,
pag. 143, 144.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
