Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
delklass, som skulle utplånat den stränga gränseskillnaden
emellan de olika stånden, fanns på denna tid knappast till.
Adeln var delad i tvenne skarpt åtskilda klasser. De
gamla högadliga familjerna, grefvarne och friherrarne, bildade
liksom ett stånd för sig, hvilket icke blott genom rikedom
och ,en nästan furstlig samhällsställning, utan också genom
högre bildning och finare seder skilde sig från det öfriga
frälset. Lefnadssättet oeh prakten hos dessa magnater stod i den
bjertaste kontrast till folkets armod. Presidenten Jöns Kurcks
praktfulla hus i Åbo utgjorde en samlingsplats för såväl
utmärkta krigare och embetsmän, som lärde. Det kallades
hofvet, oeh "att gå till hofvet" ville säga att uppvakta
presidenten. ’) En talrik tjenarskara uppassade i sådana förnäma hus,
der mången plägsed ännu påminte om medeltidens riddarlif.2)
Såsom exempel uppå den stat, som fördes af den tidens
store äfven när de befunno sig uti aflägsnare och fattiga
landsorter, kan tjena följande förteckning öfver det som åtgick till
generalguvernören Gustaf Evertsson Horns och hans medföljes
förtäring under deras fem veckors långa vistelse i Kexholm,
ifrån den 21 Januari till den 28 Februari 1656. 3) 20 st.
slagnöt, 40 st. får, 3 kalfvar, 5 grisar, 6 kalkoner, 3 gäss, 120
höns, 158 orrar, 78 harar, 20 ltt salt- och 30 d:o torrt-kött,
sig så mycket besvär, att införa "en christlig ordning" beträffande
platserna i kyrkan. Denna "christliga ordning" utmärkte sig genom
mycken omsorg derom att "hvar och en skulle blifva med bänk
accom-moderad efter stånd, värde och meriter." Se t. ex. Handl. till uppl.
i Fi ni. kyrkohist. VI. 126-128.
’) Lagus. Åbo hofrätts hist. pag. 427.
’) T. ex. den sed att då en adelsman var nöjd med någon af
sina tjenare, höll han ett stort samqväm och förklarade för de
närvarande att han ansåg förbemälte trogne tjenare värdig att härefter bära
värja. Tjenaren fick derpå en örfil, som skulle vara den sista han i
lifvet emottog, hvarefter han sattes i högsätet och hedrades hela
dagen. Han kallades nu varaktig man. Denna plägsed skall ha varit i
bruk till år 1661, då den franska seden att alla adliga tjenare skulle
böra värjor infördes. Anecdota Benzeliana. Ur Lindköpings Bibi.
Handl. I. pag. 310.
s) Ur Ingrrmanlanda afkortningsbok år 1656 pag. 388—391 i
Sen. Arkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
