Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 114 —
För att förmå regn i elottern att gå förbi, bör man
läsa .Fader vår" baklänges.
Få sopkvasten bör man inskära ett kors, för att ej
trollkäringarna skola rida därpå.
Af alla rätter på julbordet bör man taga litet och
om julmorgonen gifva åt kreaturen att äta, ty därigenom
bevaras de mot trolldom.
Om man spinner efter kL 6 på lördagskvällen, har
man ingen lycka med sina får.
„På Valborgsmässodagen lönade det hvarken att fiska
eller skjuta, ty man fick då ej något byte.
Larsdagen lämpade sig ej för intagning af torrhö,
ty om man rörde vid höet, skulle elden komma lös däri.
Faatlagstisdagen kokades och åts grisfötter och annan
fet mat. Att hogga ved oqh spinna var den dagen
förbjudet.
Mateusdagen fick man ej sticka strumpa; ej häller
skulle skomakare och. skräddare arbeta, om de ville undgå
att bli ormstungna.
Mikaelsdagen gaf värdinnan utan att säga ett ord en
smörgås åt vallhjonet, som likaledes tyst skulle drifva ut
boskapen och med vantarna på händerna tjndra dem, och
detta alt skedde för att ej korna under vintern- skulle
slita sig lös i fähuset. — Vid Tomasmäss och Pingst fick
man icke hugga ved, på det att korna icke skulle blifva
halta13."
I Archivum Vermelandicum (1766, Tom II, s. 545)
heter det: »Finnarne hafva en besynnerlig sed att läsa 3
gånger öfver alt hvad de å nyo förtära första gången om
året: till bords, under ätandet och ifrån bordet Detta är
egentligen rofvor, fågel, björn etc., och afiåta de aldrig
något af förstlingen till främmande, man må bjuda dem
hvad man vill".
Om nybyggarene i Tåsjö finnmark i Ångermanland
berättar Hulphers u, „att de länge bibehållit hedniska bruk,
såsom att de Mikaelitiden i hvart hushåll slaktat och stekt
ett får, som helt blifvit förtärdt, men benen däraf samlade
och lagda på ett visst ställe såsom offer, hvarigenom de
trott sig kunna fria kreaturen från odjurs skadande 1S".
Till sist vilja vi i detta sammanhang nämna, att
Gott-lund omtalar16, det uti Ostmark skogar 1821 funnos ett
par gamla furor, hvars ena sida var uthuggen till en
otymplig människofigur. Fordom hade sådana bilder funnits i
stort antal och varit föremål för mycken vidskepelse och
vantro. Den som ville tillfoga sin ovän något ondt, be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
