- Project Runeberg -  Finnarne i mellersta Sverige /
115

(1888) [MARC] [MARC] Author: Petrus Nordmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 115 —

höfde blott gå fram till ett sådant beläte, [mieskuva [-kalladt],-] {+kal-
ladt],+} och tillfogade den det samma onda, som man önskade
skulle drabba den lefvande. Om man t. ex. ville, att
ovännen långsamt skulle plågas till döds, behöfde man blott
slå en spik i belätets hjärta; en kula åter förpassade
honom genast ur världen. Straff, i form af sjukdom och
död, drabbade den, som nedhögg ett sådant bildbärande
träd. Att på detta sätt medels trolldom döda hvarandra,
kallade finnarne: „Ne tapettivat toinen toisianne".

Finn torpens spridda lägen, aflägsenheten från kyrkan
och obekantskapen med finska språket voro de viktigaste
orsakerna till att det svenska prästerskapet under
århundraden förblef främmande för sina finska församlingsboar.
Vi hafva ej lyckats påträffa vidare än tvänne korta
uppgifter på att svenska präster användt finska språket vid
gudstjänsten. Det ena fallet förekom i n. v. Gräsmarks
socken. [Denna trakt hade ända till 1661 utgjort en del
af Sunne, men skilts därifrån, efter det åboarna erhållit
tillstånd att bygga sig en egen kyrka, utan att dock
befrias från underhåll af Sunne kyrka: de uppförde åt sig en
träkyrka, i hvilken gudstjänst hölls 10 gånger årligen.]
Uti Archivum Vermelandicum finnes en afskrift af Diarium
Gyllenianum, hvari förf., prästen Gyllenius, antecknat
orden: „Fjärdedag Jul reste jag till Påfvelstjärnen på
Finnskogen, en ond väg öfver en skog. I Rafvelstjärn
predikade jag först på svenska, sedan på finska. Finnarne
gåfvo mig råg17".

Det andra fallet hänför sig till finnarne i
Ljusnars-bärgs socken (se sid. 78). För dem hölls gudstjänst på
finska emellan åren 1635 och 1653 18. Efter sistnämda år
säges kännedomen i svenska på orten hafva varit så stor,
att det andra språket ej mer användes officielt.

Däraf att finnarne på de flesta trakter ej kunde tala
svenska språket, hade både de själfva och deras svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:44:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiimellsv/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free