Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 162 —
Finska Biblar aldrig ens varit fråga, så mycket mer som
där i socknen ej funnos några finnar. Ty väl benämdes
den del af socknen, som nu ligger under Svartnäs bruk,
»Finnskogen", men några finnar finnas där numera icke.
Måhända har här fordomdags funnits, hvilket gifvit
anledning till namnet, men numera finnes intet tecken därtill.
Efter intagen frukost åtföljde jag Engvall till kyrkan, där
han för tillfället var ende tjänstgörande präst. Engvall
förrättade ensam alt. Han begrafvade liken, förrättade
skriftermålet, mässade och predikade.
Jag följde med honom, och kvarstannade under
gudstjänsten i sakerstian, där jag tog mig en plats vid dörren
för att öfvervara gudstjänsten. Huru stor blef ej min
förvåning, då jag under predikan såg halfva församlingen,
nämligen alt hvad kvinfolk hette, äta och mumsa. Väl
såg jag icke, hvad de åto, ty de böjde hufvudet ned hvarje
gång de förde någonting i munnen; men sedan det var
gjordt, sutto de och sågo prästen rakt i synen, under det
de tuggade och munnen gick på dem allihop. Nyfiken,
frågade jag af kyrkväktaren hvad de åto? Han svarade
»tukkoa". Hvad är det för slag? frågade jag. Det är
»tukkoa"; närmare besked kunde han ej gifva mig.
Prästen hade knapt nedkommit från predikstolen, förrän jag
bad honom upplysa mig, hvad som förstods med tukkoa.
Han log och sade, det är „tugg-kåda". Hvarvid han
förklarade, att bruket där i landet var, det herdarne om
sommaren ihopsamlade en viss egen slags gran-kåda, den de
först länge tuggade i munnen, för att sålunda absorbera
och bortsuga den skarpa kådaktiga smaken, hvarefter
återstoden, som innehåller en viss arom, förvaras och
försäljes eller till vänner bortskänkes, för att medels tuggning
i mnnnen begagnas till ett slags tidsfördrif. Hvarvid han
tillade, att de tuggade den i kyrkan för att icke somna
under predikan, och att icke skörbjugg måtte skada
tänderna. Likväl tyktes mig detta oaktadt, att en stor del
af församlingen sofde under predikan, ty sömngifvande
var den.
Efter på prästgården intagen middag, beslöt jag att
besöka den s. k. »finnskogen", men dit ledde inga vägar,
endast smala, genom skogarne löpande, gångstigar. Jag
nödgades således promenera, och härmed började nu mina
fotvandringar öfver finnskogarne, sålunda nämligen att min
kappsäck fastsurrades i en träsadel på ryggen af en häst,
som leddes af skjutsbonden, och efter hvilken jag gick
lös och ledig, med en skjut- eller resväska, bärande en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
