Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 166 —
och martialisk*. Efter åtta dagars trefliga vistelse på
Stafnäs prästgård fortsatte jag åter den 13 augusti mina
vandringar på finnskogarne. Jag satte mig öfver
Glafsfjorden och började mina vandringar å Glafva finnskogarne
i Göteborgs härad, hvilka jag oafbrutet fortsatte till byn
Aspbärget, som är den nordligaste finnby på Dalby norra
finnskog, belägen vid gränsen af Trysilds finnskog i Norge,
hvarifrån jag vände om själfva juldagen om morgonen, i
anledning af min faders under tiden timade död.
Angående finnskogarne i de norra provinserna, d. v.
s. i Gästrikland, Helsingland, Medelpad och Ångermanland,
hvilka jag icke besökt, så skref jag den 24 januari 1822
till prästerskapet i 33 skilda församlingar, i hvilka jag
bestämdt viste att finnskogar funnos, och sände dem, en
promemoria, innehållande några punkter eller frågor, ang.
finnarne, dem jag önskade få besvarade. Ifrån 12
församlingar erhöll jag svar, jämte några underrättelser, men af
de öfriga hördes det ej till."
Efter återkomsten från finnskogarna uppvaktade
Gott-lund d. 14 mars 1822 kronprinsen Oskar i Uppsala och
berättade för denne om finnarnes okunnighet och svåra
sociala ställning, samt huru de bedt honom anmäla hos
regeringen om deras läge. I sin egenskap af utlänning ville
G. icke uppträda som sina landsmäns sakförare, men
erbjöd sig att lämna nödiga upplysningar till ärendets
utredning. Kronprinsen lofvade G. sin protektion, och
uppmuntrad häraf, inlämnade denne en anhållan till
prästaståndet vid riksdagen 1823 om att finnskogarnes
befolkning måtte undervisas på finska af socknarnes präster.
Denna begäran åtföljdes af ett bref [dat. d. 24 febr. 1823]
till domprosten och doktorn F. M. Franzén för att förmå
denne att i ståndet uppträda till finnarnes förmån.
* Vi hafva ansett det lämpligt, att intaga denna skildring
öfver Gottlunds yttre person, emedan den i viss mån förklarar det
uppseende och den beundran, som vandraren vakte bland
finnskogarnas naturbarn. Gottlund säger (i sin dagbok n:o 32) „ ehuru jag själf
utgaf mig för en student, trodde likväl allmänheten ej annat, än att
jag var en kungason, hvilket i månget afseende var mera gagnande
än skadande".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
