Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 173 —
komma till den nya vid Hvitsand i Fryksände. Finnarnes
på Norska gränsen författning i ofvanberörda afseende är
mig alldeles obekant.
Professoren Doktor Kölmark (fr. Karlstads stift)
instämde till alla delar uti hvad Doktor Frykstedt anfört,
med tillägg, att numera, uti nämde Finnmark föga lärer
gifvas någon Finne, som icke förstår Svenska språket; *
samt att ifrågavarande Finnar äro ganska fattige.
Doktor Franzén anförde vidare:
Jag har icke uppträdt såsom anklagare emot det
norska prästerskapet, mer än emot det svenska. Skulle
ock förhållandet vara sådant, som det är uppgifvet: så kan
dock hvarken någon norsk eller svensk präst tilltalas för
det han icke lärt sig finska eller med dessa aflägsna
för-samlingsboar haft en närmare och oftare gemenskap, som
fysiska hinder gjort omöjlig. För öfrigt har jag framstält
saken problematisk, blott såsom ett ämne för undersökning.
Skulle det bevisas, att desse finnar äro redan
naturalise-rade svenskar, eller åtminstone bägge språken lika
mäktige: så erkänner jag, att i det förra fallet vore till det
minsta dåraktigt att vilja återbringa dem till en
nationalitet, hvarifrån de redan utvuxit, och i det senare en
öfverflödig anstalt, att hos dem vilja införa en finsk
gudstjänst; ehuru de äfven i det fallet borde, så framt de
lokala omständigheterna det tillåta, kunna utgöra en egen
kyrka och församling. Jag känner likväl genom ett
ganska tillförlitligt vitsord af en lika aktad, som högt uppsatt
man, hvilken, själf mäktig det finska språket, haft tillfälle
att tala med flere af detta folk i Stockholm, där de i
rät-tegångsärender infunnit sig, att finskan är ännu deras
rätta och egentliga språk, att till och med desse, som utan
tvifvel varit de mest kunnige i svenskan med vida större
lätthet och fullhet uttrykt sig på sitt modersmål, att de
hafva en outplånlig känsla för alt det egna, som de ärft
af sina fäder, och att de skulle anse det för den största
lycka och en besynnerlig Guds nåd och försynens
skik-kelse, om de nu till belöning därför, att de i så många
århundraden förvarat sitt eget språk och sina egna seder,
finge utgöra en egen församling. Denna sin önskan,
hvarvid hela deras hjärta är för det närvarande fästadt, hafva
* Man jämföre denna uppgift för år 1823 med
kapellpredikanten E. G. Nyléns [präst i N. Finnskoga och Nyskoga 1871—1883]:
„Vid flere tillfällen besökte jag personer, som icke kunde eller
förstodo ett ord svenska, utan måste tolk användas". [Segerstedts saml.
b. 452.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
