Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fall och fälde djur uppå deras skogar, utan ock stulo bort från
dem, hvad de öfverkommo, både i gårdarna och sätrarna, såsom de
hade nyligen stulit i Persby ett siltverbälte om 24 lod, två
silfverskedar om 4 riksdaler, smör fem lispund, ostar fem stycken, alt
det Gudmund hade slaktat till sin vinterföda och alla hans hustrus
småkläder, i Brännäs mjöl 2 skeppor, smör 1 lispund, ostar fem
stycken om halft-tredje lispund, i Bjärsta sätrarna så mycket ost
och smör de hade samlat i en månads tid, och i Uggenäs sätern
smör halftannat lispund och ostar fem stycken, samt i
Transtrand två kopparkittlar om halfttredje lispund, men det ficks
aldrig någon fast. Nu sinnsatte dessa bönderne sig att gå och söka,
om de icke kunde träffa sådana skalkar i marken, hälst efter de
hade hört sägas af sal. riksdrotsen Gabriel Gustafsson i Karlstad,
när öfver sådant parti för honom klagades, att de voro fågelfrie
gjorde för sex år tillbaka, och hvar måtte saklöst skjuta dem
neder, ehvar sådana funnos, och likaså talas af landshöfdingarna
Gustaf Lejonhufvud och Olof Stake samt kammarfiskalen Johannes
Westius, jämväl ock något sådant läses af den nya skogsordningen,
hunno så sent om en afton i höstas uti Dalbyskogen på dessa tre
finnar efter spåret, hvilka genast löpte ut i skogen med sina
bössor och yxor, drogo där af hölstren och spände bössorna, men kommo
åter tillbaka, när dem sades, att de måtte väl det göra, om de voro
rätte i sina ärender, på det man kunde få talas vid.
Frågades altså finnarne till, först hvar de tagit älgdjuret,
därpå de svarade på Ny sockens skog. Sedan huru långt nord om
Tolfmilaskogen? Därpå de svarade, en liten mil, där det likväl var
fem. Därnäst, hvar de gingo till kyrka? Därpå de svarade: stundom
till Sunds och stundom till Lysvik i Fryksdalen. Men intet ville
de säga hvar de voro hemma, utan så komne här bort att söka
efter mårdar. Som nu bönderna sågo, att samma finnar voro
skogsstrykare, och ingen kände dem, icke häller kunde viss kunskap nås
af dem, hvar de voro hemma, så taltes bönderna vid, att de ville
taga deras saker och fånga eller slå på dem, efter som de mente
sig hafva där rätt och makt till, efter de gode herrars ord, det de
skulle icke få rätt på sådana skalkar. Och emedan han, som
döden led, icke lade sig utan satt och hade sin bössa och yxa alt
när sig, så gåfvo de sig först i färd med honom, men han grep
strax till sina knifvar och värjde sig. Hvarför han for emellan
dem och fick den ena slängen här den andra där utaf det de hade
i händerna, näml. yxor eller bössa, allenast så länge han värjde
sig, men icke till döds. Af hvem, huru mycket han blef slagen,
kunde de icke veta, efter de voro alle om honom, och det skedde
i mörkret ett stycke från elden. Och såsom de andra, hvem det
kunde vara, bjöd sig ock till värns, så blef ock han slagen något
af hvar, alt så länge han värjde sig och höll vid, det sammaledes
skedde något stycke från elden, men han kom sedan till elden igen,
medan bönderna voro där. Om den tredje fick något hugg eller
icke, medan de voro i värket med den första, viste de intet, utan
att han tog skogen. Hunden sköto de vid elden ned, för han lopp
omkring och ville bita dem, och togo sedan bort med sig och hafva
ännu behållna alla saker, som angifne äro, mårdskinnet undantaget,
det de intet sågo, och gingo så ifrån dem.
Den ene finnen af de tvänne, som blef vid lifvet Påvel
Staffansson, var nu kommen med tillstädes, och bekände så, att efter
som han skulle tjäna hos Peder Larsson i Mangen till hösten, så
var han med Peder Pedersson och Lukas Matsson efter hö och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
