Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— xvn —
diuret, och när bönderna kommo på dem, lupo de ett stycke ifrån
elden, men drogo intet hölstren af eller spände någon bössa. Gingo
strax till elden igen, när bönderna sade sig intet ondt vilja
tillfoga dem. Han lade sin bössa ned på matsäcken, kokade och gaf
bönderna vällingen med sig och lade sig sedan att sofva. När de
somnade, begynte bönderna först slå Lukas och följd’n så med hugg
och slag åt kärret, att han blef där liggande hela natten och frös
fötterna af sig. Hans Påvel fick där slag i hufvudet och ett på
axeln af yxor, men hvem som slog, vet han intet. Kom strax
undan åt skogen, där han blef afsides hela natten öfver. Om
morgonen gick han först fram till elden och fann Lukas liggande ifrån
elden, kvider om fötterna, och Peder dödan en träslängd från
elden, hvilken syntes äfven så långt hafva krupit ifrån det ställe,
på hvilket han föll ned, fram tifl elden. — Lukas .Matsson, den
tredje finnen, en driftekarl, som plägade arbeta en vecka här och
den andra där, och intresserad med häruti, var nu intet tillstädes.
För vinnande af ytterligare utredning uppsköts målet till nästa
ting, tinget den 17 september 1649.
Samma dag kom för rätten Lukas Matsson ifrån Mangen i
Fryksände socken, hvilken, på förmaning,om en sann bekännelse,
berättade sålunda, att efter han höll till där i Mangen hos Peder
Larsson, eljes kallad Lekare-Per, och de förnummo af Mårten
Pedersson i Mossehöjden, i Fryksände socken, som hade varit i
skogen efter hö, att på Öfverbyskogen funnos älgspår, så följde han
med Peder Pedersson och Påvel Staffansson att söka det upp, och
funno älgen på By-sockens ägor i Ålfvedalen, där de ock sköto på
honom, men nan lopp lika fort, de sökte efter med hundarna och
kommo på tvänne älgstånd, men viste intet, antingen samma älg
eller annan hade där stått, fölide så spåret därifrån in i Dalby
socken, där de sköto djuret, ocn falla det in mot Höles, tagande
med sig tillbaka hunden, med så mycket kött de orkade bära, och
lämnande det öfriga kvar. När de nu voro komne söder om
landsvägen, råkade bönderna på dem, de rymde genast åt skogen, men
som bönderna kallade dem fram, så gmgo de tillbaka, åto tillhopa,
och lade sig tvänne af bönderna hos finnarne och de andra sex
afsides, af hvilka en (som finnen tycker fuller vara Mats
Haralds-son; steg upp att hugga barr under hufvudet, och som han hade
huggit något, sade Lars Halfvardsson, nu är nog huggit, och strax
kom den, som barren högg, och slog honom, Lukas, for hufvudet,
där han satt, med yxan, och de andra efter honom gifvande 11
slag både i hufvud, på armen och sidan, att han foll ned, blef där
liggande och frös fötterna af sig, därför han nu går på knäna.
Finnarne tillspordes, om de kunde göra det godt, att de hade
älgspår i Fryksdalen hos sig. Därtill de svarade fuller ja, men
hade inga vittnen därpå, men funnit alls intet tecken därtill. —
Nils Jönsson i Öfverby i Fryksände sade sig ej funnit några spår.
Bönderna höllo sig vid det, att de bjödo till att fånga finnarne,
och som de intet ville gifva sig utan bjuda värn, så kom det till
slagsmål, efter så var attalt, och de skulle hafva där rätt till.
När nu saken skulle öfverläggas, fans för rådsamt att söka
och inhämta vissheten om öfverhetens tillstånd, att antasta
skogs-strykare till lifvet, förr än någon ändtlig dom skulle fållas i saken,
och emellertid måtte bönderna härefter, som härtill njuta fast
borgen.
För vinnande af ytterligare utredning uppsköts målet till
nästa tinget, den 20 mars 1651.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
