Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— XXIII —
våren 1831, innan qvarlåtenskapen af den under vintern i anseende
till äfven inträffad foderbrist ända till merg och ben utsvultna
boskapen hunnit något återhemta sig i ett blifvande ymnigt bete,
innan fiskevattnen hunnit erbjuda sitt understöd, steg eländet till
sin höjd. Ett barn, hvars af svält sjuke föräldrar hindrades att
bortgå från dettas äfven uthungrade syskon, dog genom långvarigt
förtärande af otjenliga födoämnen. En gammal man stupade
under den barkbörda, som han ämnade till sitt uppehälle, och
bensvullnader, magplågor, och andra symptomer af svält hördes
allmänt öfverklagas. Dessa Capell Församlingar, då nyligen skiljde
från kyrkostyrelsen i Dahlby, utan organisation i afseende på
fattig försörjning, egde ingen fattig Cassa, eller det ringaste hvarmed
de i en sådan belägenhet kunde bispringa ej engång krymplingen
och sjuklingen, hvilka i det stället fingo se sig öfvergifna af sina
anhöriga, hvilka utvandrade för att söka bröd der det fanns. Hela
hushåll drogo åstad åt andra orter för att rädda sig undan den
bittra fienden hungern. Förbleknade mödrar med af hunger tärda
barn på sina armar, och omkring sig träffades öfverallt och nödens
jemmerrop höjde sig af väl grundade anledningar från ett nära
förtvifladt folk. I denna jemrens stund röntes den allmänna
välgörenhetens högsta prof, hvarförutan också säkert mången blifvit
offer för den förfärliga hungersnöden. Nära 80 tunnor spannmål
af alla slag, utom sill och salt, utdelades på dessa skogar. Cirka
1800 Rdr rgs erhöllos i penningar, hvaraf dock den mästa delen
sparades till grundfond till fattigkassan. Välsignelse öfver de ädla
gifvarene! — Vid denna berättelse synes icke vara olämpligt att
l korthet framkasta de medel, som för en framtid kunde tjena till
undanrödjande af slikt elände. Då folket i allmänhet är så
okunnigt, att det knappast kan mera än fälla de stockar bland hvilka
det blifvit uppväxt och dessa som förut nämt är nu börja blifva
glesa, och Finnen sällan får mer betalning för sin stock, än han i
anseende till de dyra munförråden ätit upp sedan den ändteligen
hela milen och derutöfver blifvit fraktad till det ställe hvarest
betalningen skall erhållas, så borde de uppmuntras att slöjda, koka
tjära, bränna Pottaska, m. m. Men härtill fordras att styrelsen
toge kraftiga mått och steg — och att utvägar upptänktes till
dessa varors afsättning på närmare håll än staden Carlstad 20 mil
derifrån. Såsom t. ex. vid Thorsby bruk i Fryksdalen eller
Wing-engs Tull i Dahlby, der en köping borde anläggas, hvilka ställen
vore bäst passande för segelfarten, hvarigenom spannemålén kunde
erhållas för bättre pris och folket genom de långa resorna sluppe
att försätta tiden.
Mängden af de dervarande Inhyses Hustrur och andra
sysslolösa qvinnor, hvaraf socknarne till det mästa består borde
mot skälig arbetslön i större schala tillhandahållas rudematerier
till spånad, väfnad och strumpstickning m. m. Detta tyckes vara
det enda medel att i någon mån hindra det förskräckliga
betlandet neder i Länet och sammanhålla folket på sina berg och i sina
Dahlar, i en ort der jorden ännu icke kan gifva sin växt till deras
näring.
Boskapsskötseln, bestående af små brokiga Kor, getter, och
stelullade får, utgör näst skogen deras förnämste näringsgren, men
i anseende till, dels genom egen, och förfädrens orsak, genom
misshushållning af skogen, skuldsatta tillstånd, gifves många hushåll,
som ej ega egen afvel, utan hafva tagit såkallade foderboskap från
närgränsande socknar, och afgifva derför en årlig ränta i smör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
