Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XL Anmärkningar till sidd. 59—68.
37. Bidrag till Sveriges officiella statistik, Skogsväsendet, s. 8.
38. Bärgsordningarna, I s. 780.
39. Svensk lagsamling af G. L. Lilienberg, II, s. 507.
40. „ „ ,, „ „ s. 517.
41. Kungl. Värmländska Hushållningssällskapets handl. Tom. 1,
(1803—1809) s. 70. — Detta sällskap, stiftadt d. 11 mars 1803
eft. Kungl. Finska Hushållningssällskapet som mönster, „har
till uppgift att inom provinsen Värmland uppmuntra och
befrämja landtbrukets förbättring och näringarnas tillväxt."
Kap. IV.
1. Skogsväsendet, s. 147.
2. R. reg. d. 1 juni, 1622.
3. Brefvet, odateradt, ingår i Allmogens i Värmland besvärs-
skrifter.
4. Allmogens besvärsskrifter 1638.
5. Skogsväsendet, s. 147.
6. Skrifvelsen, odaterad, ingår i landshöfdingeskrifvelser fr. Väster
Norrland.
7. Skogsväsendet, s. 149.
8. Samtlige gemene man i Älfdals härad anhöllo, att bönderna
själfve skulle få fälla högdjur mot att lämna hudarna till
konungen. Denna begäran motiverades på följande sätt:
„Såsom mesta delen af detta häradets hemman och gårdar
äro förmedels ymnighet på skogar och djur skattlagde, dem
vi efter nödtorften till våra utlagors erläggande hafva fått
nytja och bruka; nu äro dessa näringsmedel oss alldeles
af-skurne: I Djur, nämligen älgar, hvilka så uti lag- som
olagliga tider äro oss förbjudna att fälla, och växa grannar
dalkarlarne, finnarne och de norske fäller slika djur saklöst,
och det som klageligast är, att de gå in på våra skogar och
taga djuren midt för våra ögon, dem nederfälla och hudarna
åt Norge försälja, så att det är likasom vi skole vara
plik-tige och förbundne att hålla djurhagar åt desse, som nu
upp-nämde äre, och desse kan man inte få någon rätt uppå, ae
norske bo uti ett annat konungarike, dalkarlarne äro under
en annan jurisdiction och finnarne vistas uti ödemarken som
andra vilda djur, att man ingenstäds vet hvar de skola tagas
igen." (Ingår i Allmogens besvär 1680).
9. I Husketorp (Dalby) besökte Gottlund den dåmera utfattige
89 årige Per Huuskoinen, som på sin tid varit den snällaste
skytt och skidlöpare i Norge och Sverige; han hade under
sin lifstid skjutit 67 björnar. (Gottlunas dagbok, häft. 47).
10. Såsom stöd för detta påstående anföra vi några rader ur
prosten Erland Hofstens manuskript, beskrifning om
Verme-land". I kapitlet om skogarna säger han: Hvad fördel eljes
landet hafver af desse skogar, det kan bäst finnas däraf att
däruti fångas icke allenast de djur, som gifva mat af sig,
såsom björnar, älgar, harar, rådjur, utan ock andra som
bäfver eller biur, ickorn, gräfsvin, hermelin eller lekatt,
igelkott, mård, utter etc., af hvilka man sina behöriga nyttig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
