Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under den långsamma vägen hade
kusinerna god tid att språka. Filippa fick
intrycket, att Per lade an på ett sken av kall
praktiskhet, men att han i djupet var glödande
förälskad och överlycklig. Hon skulle önskat,
att han talat oförbehållsamt med henne om
kärleken. Varför förställer sig människor1?
Varför hycklar dom och skäms för att vara sannat
Är kärleken något att skämmas för?
— Du vill vara min bror, och det är rart av
dig, men jag vet så litet om dig? Du är så
hemlighetsfull angående dina egna angelägenheter?
Det låg en skugga av förebråelse i Filippas
ton.
— Du vet väl, svarade Per undvikande, att
bröder just inte talar med sina systrar om det
som rör dem närmast. Vad mig angår — jag
har inte velat verka dåligt exempel.
— Men du uppför dig väl inte sä att du
kunde verka dåligt exempel?
— För dig skulle det vara dåligt. Inte för
att du är kvinna, så antikverad är jag inte. Men
för att du är som du är. —• Det finns kvinnor
som går iland med lika mycket frihet som
männen. Men du hör inte dit.
— Varför inte det?
— Du skulle inte ha nerver till det.
— Heter det så- nu, sade Filippa
eftertänksamt. Jag trodde det hette samvete?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
