Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjänar jag mitt bröd, tänkte lion resignerat, det
förändrar allting.
De fördes upp i en liten salong med
gammaldags tunga draperier i grön plysch.
Per såg sig omkring.
— Det här blir man inte glad av. Jag
hoppas för din skull, att det är det fulaste rummet!
Det var fru Lindskiölds förmak, oförändrat
sedan trettio år.
Filippa hann ej göra några reflexioner,
innan hon varmt omfamnades av en gammal
dam, som kom rusande emot henne. Det var
fru Lindskiöld, krokryggig, vithårig, litet döv,
en på samma gång ful och prydlig gumma.
Hon ringde och en ålderstigen, gråhårig
betjänt kom in med te.
— Det är så skönt att få något just med det
samma, sade oldfrun, smutsig och dammig som
man är. Då smakar det häst. Och det är så
lång vä.g till gästrummen, korridorerna är
oändliga. Jag har hett Otto bygga en liten
spårväg i var våning.
Filippa hade naturligt nog undrat, hur
det kom sig, att hon blivit så översvallande
hjärtligt mottagen. Förklaringen lät ej vänta
På sig. Det var för farfars skull. Fru
Lindskiöld hade hört till hans trogna åhörarinnor
och glömde honom aldrig.
— Det var den tiden jag bodde med min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
