- Project Runeberg -  Filippas öden. /
131

(1918) [MARC] Author: Frida Stéenhoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det är alldeles för förfärligt!

De stod på gräsplanen, doktorn hade tagit
dem med sig några steg, till lycka för Filippa,
som därinne känt benen vika sig under henne.

— Dröj en stund, sade doktorn, dom håller
pä att torka upp en smula. Hela trappan och
golvet är fulla med hlod.

Filippa gick några steg åt en sidoväg för
att samla sina krafter.

— Jag måste lära mig tåla se blod,
upprepade hon mekaniskt, frånvarande, gång på
gång.

Hon vände sig om och såg upp mot det
idylliska, med slingerväxter prydda huset. En
flicka kom ut med en skurbalja. Hon hade
tydligen hunnit ut för trappan och höll nu på med
sista trappsteget och planstenen framför
dörren. Även sanden på vägen hade varit blodig,
en trädgårdsdräng avlägsnade sig just med en
kratta. Han hade rävsat gången och don röda
sanden hade blandets oeli försvunnit i det
iivriga gruset.

Mamsell Månson stod alltjämt med knäppta
händer. Filippa gick fram till henne och fick
några lågmälda upplysningar.

— Det var väl fruktan för modern, som drev
fram den vanvettiga handlingen. Elviras mor
är vallonska... dom är så hårda i såna här
fall.., tycker det är en sån skam ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:32:41 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/filippaode/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free