Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det borde satts i ram, utbrast Filippa
lidelsefullt, om det fanns ett museum för
martyrer! ”Nej. X.”! Vilket bekvämt farväl till
älskarinnor ock deras barn!
— Så gor karar, som inte kar något kjärta,
instämde mamsell Månson. Dom ber sina egna
barns mödrar dra för fan i våld! Men så’na
karar finns det inte kär kos oss på
Åminne-berg, Gud ske lov! Han måste varit från
annat håll.
Varpå kon tog brickan ock gick.
Filippa undrade om mamsell Månson
saknade omdöme1? Eller om kon sökte föra kenne
bakom ljuset? Trodde hon verkligen, att
baronen kade hjärta? Varför skulle det inte vara
kan, som var brottslingen? Så fin ädling kan
än var — en trädgårdsmästaredotter kunde kan
nog förföra, om kon var vaeker! Så konstigt
med alla dessa ädlingar, som gått över jorden
med ärones glans över sina hjässor! Vad liar
de lämnat för ädla verk i det fördolda? Sin
maskulina tillvaro kar de levat fram i ärelös
vankederligket. Förrödda kvinnohjärtan,
förblödda kvinnosköten, förpestande smitta,
namnlös förnedring kar varit deras manlighets spår.
Kvinnorna bara tiger och dör ock tar
vittnesmålen med sig till maskarna i graven!
Hon satte sig ned att skriva till Berta.
”Kära Berta”, började kon, ”det känder så
sorgliga ting omkring mig. Man får ta alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
