Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åter vände sig Filippa mot honom:
— Åjo, sådant händer!
Det var som en utmaning, en örfil.
— Filippa, utbrast han passionerat, (det var
första gången han använde hennes namn, hon
kände det som en brännande, men ljuv
smekning) Filippa? Hör ni? Var vänlig mot mig?
Vad har jag gjort er? Det är som om ni
avskydde mig! ; f f;|f
Nu var det ute med Filippas
självbehärskning, hon måste gå till ytterligheter för att
värja sig.
— Det gör jag! utropade hon. Jag avskyr
er! Ni är en förbrytare! En usling!
Nu äntligen var det sagt, det förfärliga.
Farfar hade segrat. Det som i dagar och
nätter bränt hennes tunga hade fått komma fram.
En segerkänsla genombävade henne, hon hade
gjort sin plikt. Nu var allt fullkomnat. Han
älskade henne, hon hade till 6lut förstått, att
han älskade henne. Det kom över henne en
obeskrivlig tillfredsställelse. Nu kunde hon gå bort
och dö ensam. Det kom ro i hennes hjärta.
Hon hade sagt honom sanningen! Och han
älskade henne! Hon krm de dö nöjd.
— Det som har varit är förbi, sade baronen
stilla. Låt mig bevisa det? Mitt liv vill jag ge
er, Filippa? Hela mitt liv? Allt, allt! Får jag
det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
