Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
och mark. Sedan kastade han sig åter på
sängen och sov till långt fram på dagen. Men
kärleksångesten hade han ej kunnat sova bort.
Fru Lindskiöld bad Gud, att han i sin
oändliga nåd skulle låta det hotande molnet draga
förbi. Hon undrade, vad Gud menat med att
låta Otto komma hem för tidigt? Var det en
prövning?
På alla håll såg hon faror. Länge hade hon
märkt, liur det stod till med Otto. Den arme
gossen var alldeles förbi av olycklig, obesvarad
kärlek. Han såg ut som om han höll på att
svälta ihjäl i all sin rikedom. Den första
tidens strålande glädje var spårlöst försvunnen
och glömd. Filippa uppförde sig anständigt,
det måste fru Lindskiöld medge. På sätt och
vis var det hårt att ej kunna skylla något på
henne. Hon hade varken flirtat eller
koketterat som unga damer alltid brukade göra med
Otto. Kanske hon varit nästan för retirée —
och det haft nyhetens behag? Det rådde hon
inte för, det berodde på hennes omsorgsfulla,
fromma uppfostran.
Dunkelt rörde sig på botten av fru
Lind-skiölds intelligens en misstanke, att den
fullkomliga dygden kan vara, även den, en fara.
Tänk om den gode pastorn och den upphöjda
prinsessan, Filippas höga vårdare och
föredömen, givit den lilla, borgarflickan en oväntad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
