- Project Runeberg -  Filippas öden. /
172

(1918) [MARC] Author: Frida Stéenhoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då vinkade Uhr helt stilla hejdande åt honom
— hans händer hade blivit lossade — och vok
själv ned sin skjortkrage. Åskådarna rördes
till tårar, något sådant hade de aldrig varit
med om.

Baronen ville ej visa, att berättelsen gjort
intryck även på honom.

— Kunde dom inte benåda en så beskedlig
pojke? Varför använde ej pastor Sherman
sin övertalningsgåva att beveka höga
vederbörande?

— Han försökte, sade Filippa. Men
mördare fick inte nåd på den tiden.

— Bara Guds nåd, inföll fru Lindsldöld, I
detta fall var den väl till en sällsynt stor
hug-svalelse? Pastor Sherman fick ett grepp om
människors hjärtan, som gjorde honom till den
bäste av alla tröstare. Men han skulle intet
förmått, om det ej varit sanning bakom hans
ord.

Nu kunde baronen ej hålla sin opposition
tillbaka,

— Sanning? Vad är sanning? Jo, att
fantasiens berusning är det bästa lindringsmedel
vi har! Därför hyllas sublima bedragare som
mänsklighetens största välgörare.

— Med sublim bedragare menar ni farfar?
frågade Filippa tonlöst.

— Det är inget klander, urskuldade sig
baronen. Han trodde ju själv på himlen och allt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:32:41 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/filippaode/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free