Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISO
bjärta, bon ville dölja sitt.. Qm hon kunnat
inse, hur föga bon lyckades...
I sin hjälplöshet använde hon affärstermer,
vägrade absolut att reflektera på hans anbud
och sade farväl.
Lundgren ombads gå ned med brevet.
Därigenom skulle fru Lindskiöld visserligen genast
bli invigd, men det gjorde detsamma.
Åter fördjupade sig Filippa i packningen,
men hon hann ingenting, förrän det knackade
på dörren. Hon hade ej tanke på, att det
kunde vara baronen. Hon trodde det var mamsell
Månson och ropade förströdd: Stig in.
Det var Otto. Han gick rakt fram till
henne och tog henne i sin famn, innan hon hann
hindra honom. Sedan var det för sent.
— Du älskar mig, sade han. Jag läste, det
så tydligt i brevet. Du älskar mig. Därför får
du inte resa. Jag bryr mig inte om någonting
annat än att du stannar hos mig. Tror du jag
frågar efter Aminneberg? Hela ståten bär går
som ett maskineri för andras nöje, inte för mitt.
Bara jag har dig, kan jag bo var som helst
Vi ska inte lida nöd, det försäkrar jag dig. Vi
ska få det utmärkt. Det är inte mellan
fideikommiss och nöd, jag har att välja, visst inte!
Han talade och kysste henne, talade åter och
kysste, smekte och kysste. En ström av
hänförelse brusade fram ur hans ord, hans rörelser.
Filippa upphörde med att vilja bort från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
