Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnorna stod ock såg på varandra i tystnad.
En häftig impuls till medlidande strömmade
fram ur Filippas hjärta. Hon var i skuld till
denna olyckliga medsyster. Hon skulle velat
trycka henne intill sig och säga tack och
förlåt. Tack att du räddade Otto! Förlåt att jag
avskyr din närhet!
— Sigurd, sade fru Grothén, hälsade till er
gång på gång. När han yrade, fantiserade han
om er. Han ville gifta sig med er, när han klev
stor. Han kad mig ke er, att ni inte skulle
gifta er under tiden...
Hennes röst lät så förfärande hemsk.
Småningom skedde en förändring i hennes livlösa
ögon. Deras slöhet gick över i bitter energi.
Hon tycktes längta efter en förevändning att
få brusa ut. Men Filippa gav henne ingen, lion
stod alldeles tyst. Då fortsatte den andra:
— En sådan här dag frestas man till
reflek-tioner om vad som menas med kärlek.
Oegennyttig kärlek...
— Jag vet vad det är, sade Filippa och
hennes skära kinder klev röda och heta.
Fru Grothéns kinder klev om möjligt ännu
vitare. Hon såg ut som om hon vilket
ögonblick som helst kunnat lämna detta jordiska,
hade det ej varit för uttrycket i ögonen, som
blev vasst och skärande hånfullt.
Plötsligt förde hon handen till hjärtat och
pressade fram:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
