Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paret, men den bruna hunden Fidele, som alltid
brukade skälla, var borta. I stallen saknades
hästarna, — de stora, svarta! Vad blev deras
öde? — Där stod i stället automobiler.
Ekonomihuset var tomt, där som en hel befolkning
en gång bott! Hovmästare, lakejer, kuskar,
trädgårdsmästare, kammarjungfrur, linne- och
sil-verbevarerskor, aumöniérer, hushållerskor,
kök-sor, tvätterskor, springpojkar och så vidare,
hela den stab, utan vilken 1’aneien régime ej
kunde existera, var sin kos.
Berta påminde Filippa, hur rädda de varit
för många av tjänarna, som varit deras
odygdiga ålders bekymmer och skräck. Där hade
funnits legio av vassa ögon, som sörjde för att
allt drogs fram och intet glömdes, att av
myggor blev kameler.
Otto hade ämnat resa till Solvik med
passande följe, som grand seigneur, Filippa skulle
ju spela rollen av prinsessan! Världen skulle
döma hans aktning och kärlek efter hur
mycket han kostade på henne! Filippa hade mera
lust att blygsamt försvinna i skymundan, än
att ytterligare dra på sig mängdens blickar.
Man enades om, att ej flera tjänare skulle
tagas med än som behövdes, blott så blev det den
bästa vilan. Filippa gav som vanligt efter —
och fick som vanligt som hon ville.
Det kändes för både Filippa och Berta som
om rummen sörjde prinsessan. Hur kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
