- Project Runeberg -  Filippas öden. /
233

(1918) [MARC] Author: Frida Stéenhoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Det är endast människokärleken, som
breder något försonande över eländet. Prinsessan
tyckte om att upprepa: ”Tron, hoppet och
kärleken, men främst bland dem är kärleken”!
Hittills har kärleken varit det sista! Till och med
hos troende, med hjärtan sådana som
prinsessan och farfar, har kärleken dock kommit
efter tron och hoppet. Jag önskar, att
mänskligheten en gång ska tro mindre, och hoppas
mindre, men älska mera. Kanske den stora
orättvisan då försvinner?

Hon tystnade plötsligt. Hon hade talat
häftigt och varmt, i sinnesrörelse över
prästkvarterets ödeläggelse och över att åter ha Per i sin
närhet.

Per var rörd.

— Du vet, varför jag kommit, sade han. För
att vi två inte mera ska skiljas. Jag tycker
att våra erfarenheter pekar mot att vi borde
hålla ihop?

— Men hur?

Hon skakade leende på huvudet som om de
tankar Per hade i huvudet var omöjliga. Han
log också helt godmodigt. Stämningen lättade.
De granskade varandra.

— Du är inte ännu gammal och ful som jag,
sade ban skämtsamt.

— Du? Du ser bättre ut än någonsin. Och
du ser ut som en allvarlig man, det gjorde du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:32:41 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/filippaode/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free