- Project Runeberg -  Filippas öden. /
237

(1918) [MARC] Author: Frida Stéenhoff
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Livet självt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Alltid. Jag läser i dem ibland som i en
andaktsbok. — Där finns inte minsta sorg över
de förlorade millionerna’?

— Min personliga sorg blev så
överväldigande, svarade Filippa enkelt, den dominerade
allt.

— Det är för att du är den du är!

Han satt en stund tyst och såg på henne.

— Dn ser på mig?

— Vet du att du är ändå mera
förtjusande än förr?

Hans ton hade blivit mycket varm.

Hon rodnade av tillfredsställelse.

— Det är bra att det finns män — så får
man liöra, att man har förtjänster! utbrast hon
skämtsamt, litet förlägen. Hon var ovan att
liöra artigheter.

— Förälskade män, utfyllde Per. Du
tillåter mig att vara förälskad i dig?

— Nej, det förbjuder jag, svarade hon ännu
mera rodnande.

— Vet du vad som en gång fastnade i min
tjuriga pojkskalle där hemma i prästhuset, när
morfar läste aftonbön: ”Köttets begärelse,
ögonens begärelse och ett högfärdigt leverne”. Det
tyckte jag lät så trevligt, det skulle bli min
paroll. Ja, det är det på sätt och vis ännu, jag
är ingen asket. — Men nog är det underligt,
att inte var ny barngeneration blir ännu mera
sinnesförvirrad än den verkligen är, när den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:32:41 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/filippaode/0243.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free